I helgen var jag på styrelsehelg med equmenia. Vi var ute på landet långt ner i Småland. Hur fint som helst. Det kunde inte varit bättre, tror jag. Vi hade inte så mycket sammanträde denna gången, utan det var mer en "lära känna-helg" eller teambuilding som det ibland kallas. Vi fiskade kräftor! Det var både roligt och gott. Vi hoppade i båtarna tillsammans med vår fantastiska kräftfiskeguide Erik på fredagkvällen. Här grejar guiden Erik med betesboxarna och vår generalsekreterare Patric tittar fascinerat på. 
För att fiska kräftor måste man knö ner för stora fiskar i för små betesboxar. Det var ganska läskigt. Andrea var proffset på detta! 
Sedan lägger man i betesboxarna i burarna och hakar på dem på en lina med ett flöte på och sedan kastar man i, som ni ser Ida göra här.
Här ser ni andra båten komma in mot land. Är det inte vackert? 
Morgonen efter att vi hade slängt in burarna åkte vi ut och fångade upp dem. Minst 10 cm ska kräftorna vara, annars åker de tillbaks i sjön. När de låg såhär i hinken lät de som en porlande bäck. 
Kräfta, Miriam och Ida innan kräftan dödades av oss.
När man kokar 260 kräftor (ja, vi räknade) så gör man inte det i en gryta på spisen, utan framför lagården i ösregn. Och när vi säger gryta så är det alltså en stor vedeldad sak med skorsten. Väldigt roligt. Här är Ida och Jakob och grytan. 
När man har kokat dem ser de väldigt goda ut. Det är inte mycket kött på dem, men det som är är gott. 260 kräftor delat med 11 equmeniafolk är typ 23 och en halv var. Det är fint!
Lite annat än att äta kräftor gjorde vi faktiskt. Bland annat lärde oss om ekonomi från vår ekonom Ola. Det var många nya begrepp, som balansräkning och resultaträkning och nedanförsträcket och så. Men nu kan jag det betydligt bättre än vad jag kunde innan. Här sitter Miriam och får hjälp av Ola under övervakning av Patric. 
För att fiska kräftor måste man knö ner för stora fiskar i för små betesboxar. Det var ganska läskigt. Andrea var proffset på detta! Sedan lägger man i betesboxarna i burarna och hakar på dem på en lina med ett flöte på och sedan kastar man i, som ni ser Ida göra här.Här ser ni andra båten komma in mot land. Är det inte vackert? Morgonen efter att vi hade slängt in burarna åkte vi ut och fångade upp dem. Minst 10 cm ska kräftorna vara, annars åker de tillbaks i sjön. När de låg såhär i hinken lät de som en porlande bäck. Kräfta, Miriam och Ida innan kräftan dödades av oss.När man kokar 260 kräftor (ja, vi räknade) så gör man inte det i en gryta på spisen, utan framför lagården i ösregn. Och när vi säger gryta så är det alltså en stor vedeldad sak med skorsten. Väldigt roligt. Här är Ida och Jakob och grytan. När man har kokat dem ser de väldigt goda ut. Det är inte mycket kött på dem, men det som är är gott. 260 kräftor delat med 11 equmeniafolk är typ 23 och en halv var. Det är fint!Lite annat än att äta kräftor gjorde vi faktiskt. Bland annat lärde oss om ekonomi från vår ekonom Ola. Det var många nya begrepp, som balansräkning och resultaträkning och nedanförsträcket och så. Men nu kan jag det betydligt bättre än vad jag kunde innan. Här sitter Miriam och får hjälp av Ola under övervakning av Patric. På söndagen var vi på gudstjänst i Braås och sedan hade vi ett sammanträde och sedan var det roliga slut.
Jag tror att det kommer bli en väldig utmaning för mig att sitta med i styrelsen, man måste vara väldigt påläst för att hänga med runt styrelsebordet. Jag ska plugga på tills nästa gång. Då blir det mer möte och mindre kamera och kräftor, men jag hoppas och tror att det blir lika roligt som denna helgen var.
Andreas och jag var på museum. Det var otrevligt. Vi var på en utställning som heter 
Sedan fikade vi tillsammans med fina Malin och hennes Erik. De är i Stockholm några dagar och turistade. Vi fikade på Chokladfabriken. Det var fint. Goda chokladbitar, men toksmå kaffekoppar.
Några andra som jag träffade några gånger var familjen Sporre. Först träffades vi på en etiopiengala som Johannas kompisar hade ordnat. Och i tisdags fyllde Emelie år, så då var vi bjudna dit på mat. Oerhört gott! Här tittar min mor och systrarna Sporre i en 
Jag älskar att borsta tänderna. Speciellt när jag är ute. Det är ett enkelt sätt att känna sig lite fräsch. 
Jag älskar denhär skylten som stod mitt på fjället. Den skyltar till ingenting i tre riktningar. 
Jag älskar Andreas. Vi byggde ett röse när vi var på väg upp på Kebnekaise. Där fanns hur många rösen som helst, det såg ut som en kyrkogård. 
Andreas älskar sitt tält. Jag tycker också om det. Här blåste det runt 17 m/s och upp till 30 i byarna. Jag sov som en stock, Andreas var vaken och klappade på tältet så att det inte skulle bli rädd. Tältet höll finfint. 
I min längtan efter politisk upplysning åkte jag, mina föräldrar och Malin och Daniel till Vårgårda igår. Kan tyckas märkligt, men det var för att Maria Wetterstrand blev utfrågad på Vårgårda möte. Missionsförsamlingarna i Vårgårda har bjudit in alla partiledarna (och språkrör) i riksdagspartierna för att fråga ut dem. Det var pastor Torsten Åhman som höll i det, och equmenias ordförande Johan Nilsson fick också vara med och fråga lite om barn- och ungdomsfrågor. Jag tyckte att det mestadels var riktigt bra. Och jag är grymt imponerad av Maria W. Hon är riktigt duktig och tycker riktigt bra saker. Men mamma och pappa påpekade sedan för mig att hon fick ju tala om sina frågor, och till exempel ingenting om jobben, så det blev ju inte riktigt en helhetsbild av miljöpartiets politik. Men det vi fick höra tyckte jag var fantastiskt. Utfrågningarna kan man se på kanal10.se i efterhand. 
Här sitter jag och har det fint. Det coola berget jag tittar på är Drakryggen. 
Här hoppar Andreas över en jokk. Egentligen brukar man behöva vada över en del jokkar, men det var lågvatten när vi var där, så vi hoppade på stenar istället. Det var väldigt roligt att försöka hitta bäst väg och försöka inte trilla i. Bra att ha: vattentäta kängor, stavar och tid. 
Vi försökte få till ett kort på oss tillsammans. Jag tycker att det gick riktigt bra. I bakgrunden ser ni Kebnekaisemassivet. 
Jag upptäckte att jag är väldigt förtjust i lavar. Denna heter kartlav för att den ser ut som en karta.
Sveriges svar på San Frinciscos Golden Gate? Väldigt gott och kallt vatten från en glaciär flöt med helt galen kraft under den.
Här vid Nallo vaknade jag upp på min 25 års-dag. Helt fantastiskt! 
Här gömmer sig en ren (kan ni se honom?) som vi kom att kalla Ragge. Renar såg vi många, och vi blev lika glada varje gång. De är fina.
När vi skulle bestiga Kebnekaise var det inte världens bästa väder, det var helt molnigt på toppen, så vi gick inte hela vägen upp, utan stannade på Vierramvare (1711 möh). Men det var en väldigt trevlig tur ändå. Här är Kaffedalen. Fotot är i färg, om ni undrar.
Jag och Andreas försöker göra hoppet från Dirty Dancing. Gick sådär...
Det efterlängtade kaffet.
Vackra Kristin
Daniel och Andreas
Daniel och dagens tärna och värdinna Malin
Martin
SVF-folk: Per, Nadia, Andreas, Martin, Johanna, Linda och Lovisa