Fel fokus kan vara så roligt!

Det går så sjuuuukt dåligt att skriva hemtenta när man samtidigt drömmer om sitt bröllop. Jag hittar mig själv googlandes "brudklänning" och "checklista för bröllop" hela tiden. Igår bokade vi kyrka, vilket jag också skrev på facebook. 62 personer "gillade" det. Jag funderar på att be alla de 62 personerna ge mig 100 kronor var, så kan jag köpa en riktigt flådig klänning.Igår hade vi gäster på middag. Andreas hade rullat köttbullar och kokat potatis. Riktigt gott. Det var Johan och Josefine som fick äran att äta det tillsammans med mig och Andreas. De gifte sig när vi var i Grekland, så jag fick ärva Josefines gamla brudtidningar. Fantastiskt! Hela kvällen pratade vi bröllop. Vi försökte alla fyra att leda in samtalet på något annat, men det gled ändå alltid över i bröllop.

Ikväll får vi också finbesök. Då blir det jag som lagar maten, vilket också betyder att det inte blir så fin mat som igår. Tur att sällskapet är lika trevligt i alla fall.

Joel:
Du kan vara lugn. Bröllopet krockar inte med din fotbollsresa.
God mat är gott, men gott sällskap är godare.

Vad sa jag, egentligen?!

Detta hände nyss:

Min gravida vän Sandra: Är det någon som har godis?
Jag: Är det så att man kan med att äta vad man vill när man är gravid, eller?
Sandra: Jag önskar att det var så, men när jag frågade barnmorskan om det gick bra att äta godis då och då så sa hon "nja, du får ju tänka på att allt du äter ger du till ditt barn också" och då känns det ju jättehemskt att proppa i sig socker och sånt. Man måste ju tänka på han eller henne som är där inne...
Jag: Men tänk om han eller hon är vegetarian, då? Och du äter kött och ger honom eller henne.
Sandra: Det är ju jättehemskt!

Man kanske inte får säga så till gravida kvinnor? Eller?

Tenta-vecka

Denna vecka sitter jag med en hemtenta. Kvinnornas kyrkohistoria. Det är både intressant, givande och lärorikt. Om skrivandet går bra så kommer jag inte blogga så mycket mer denna veckan. Om det inte går bra kommer jag antagligen blogga jättemycket. Vi får se.

Ibland är det lurigt. Ibland är det bra.

Tittar i almanacka nu på morgonen och upptäcker att jag har ett möte klockan tio. Det är inte ofta jag glömmer saker jag ska göra. Och egentligen gjorde det ju inget nu, för jag kommer ju komma dit. Men ändå. Lurigt.

I kväll ska jag få gå på gospelkonsert med jobbet. Hur fint är inte det, då?!

Nu ska jag dricka morgonkaffe.

You know it

Idag har jag haft sista lektionen på den ena kursen som jag går. Det känns bra. Nu ska jag börja fokusera på den andra kursen lite mer. En sak i taget, ni vet.

Igår var Emelie hemma hos mig för att se på film. Det gick sådär. Vi stängde av filmen ganska snabbt. Inte för att den var dålig - jag ser den gärna en annan gång - utan för att vi hade massa annat att prata om. Vad tänkte vi på egentligen när vi bestämde att vi skulle se på film? Vi har ju inte setts på flera veckor. Det är klart att vi inte skulle kunna se på film!

Väldigt oförberedd, trots allt

Jag och Andreas ska gifta oss. (Jag vet att många av er har funderat på om det är sant. Det kan vara sant även om det inte står på facebook eller på min blogg.) Hurra! Det är riktigt roligt, tycker jag. Förutom planeringen. För trots att jag varit på fler bröllop än jag kommer ihåg, så har jag ingen aning om hur man planerar ett. Men det löser väl sig. Här är några av de bröllop jag varit på. Flera av brudparen känner jag väl. Några av dem kommer jag knappt ihåg. Hmm... Men jag kan i alla fall använda bilderna som inspiration.

Vi får se hur det blir...

Finbesök, jomantackar

Mamma och pappa är här. De kom i fredags när jag var hos Anna-Lena och åker inte förrän imorgon. De har tagit ut lite semester för att komma hit. Underbart. Jag tycker verkligen om mina föräldrar. De är så trevliga!

Igår var vi ute och gick på en ås, åt mat på stan, gick på Fotografiska (åk dit nu om ni har möjlighet! fantastisk utställning om djurlivet i afrika) och hade bildvisning om späckhuggare, grekland, mygg, familjen och mycket annat. Här planerar pappa och Andreas lägerbål. Det är som att sluttning = lägerbål. Andreas lärde oss lägerbålsropet "Bomshackalack, vi har en mack! Långared, Långared, Långared".Idag har vi varit på gudstjänst i Kyrkan vid Brommaplan där jag jobbar, Andreas och pappa åkte till Claes Olsson när jag och mamma handlade mat och gick en promenad, vi har ätit mammas köttgryta och sen har jag pluggat lite. Snart ska vi se nya tv-serien Pan Am. Jag har höga förhoppningar på den!

Kvinnan som räddade mitt liv.

Idag ska jag träffa Anna-Lena. Hon jobbade som ungdomsdiakon hemma i Kungälv hela min tonårstid. Jag vet inte hur jag skulle klara de åren utan henne. När jag gick på högstadiet och livet var skit så kom hon dit genom skolkyrkan och räddade mig en gång i veckan. Och när jag gick på gymnasiet och livet var skit så gick jag förbi hennes arbetsplats varje dag. Kyrkan låg mellan Vetegången och Kongahällagymnasiet och jag knackade ofta på hennes fönster och stod där och pratade. Dessutom är det Anna-Lena som jag hade min fösta predikan tillsammans med och det var Anna-Lena som först gav mig tanken på att jag skulle bli pastor. När hon berättade att hon skulle sluta gick jag sönder.

Här står Anna-Lena och pratar med Aron:Här är Anna-Lena och hennes familj som jag också hoppas få träffa idag:

Svep din gamla duffel tätt omkring dig

Gårdagen var på många sätt en riktig skitdag. Men några bra saker hände: jag träffade Angelica över en fika och en shoppingstund och jag köpte äntligen en vettig höstjacka. En ulljacka som jag tror är en duffel. Jag tänker att en duffel är en ulljacka med knappar som ser ut som tänder, ni vet. Är det så? Denna kanske är lite kort för att vara en duffel, men jag gillar den ändå. Här hänger den och väntar på att jag ska gå hem från skolan:

Denna dagen är helt okej. Morgondagen blir bättre. Då får jag träffa både Anna-Lena Jarl och hennes familj och min mamma och pappa. Fint!!

Nedräkning

Om fem minuter är det kafferast på THS...

...och här sitter jag och drömmer mig bort.

Livsvisdom från barnbok.

Nu när jag kommit hem igen så har jag massa saker att göra. Verkligen många grejer. Några stora, andra små, men framförallt många. Igår predikade jag, idag har jag en redovisning, imorgon predikar jag, på onsdag har jag ett vigseltal, på söndag ska jag lämna in ett PM.

Tur att jag läste Momo eller kampen om tiden i Grekland. Där är det en gatsopare, Beppo, som säger såhär:

”Du förstår Momo”, kunde han säga. ”Ofta är det så att man har en väldigt lång gata framför sig. Då tänker man att den är allt förfärligt lång, den klarar man aldrig, tänker man.” Han satt tyst ett litet tag och såg framför sig, och fortsatte sedan:
”Och då börjar man skynda på. Och man skyndar sig mer och mer. Men varenda gång man tittar upp, så ser man att det som fortfarande är kvar inte alls blir mindre. [...] Så får man bara inte göra.”
Han funderade litet igen. Sedan fortsatte han:
”Man får aldrig tänka på hela gatan samtidigt, förstår du. Man måste nöja sig med att tänka på nästa steg, på nästa andetag, nästa tag med kvasten. Hela tiden bara på nästa. Plötsligt märker man att man har sopat hela gatan.”

Jag tar en sak i taget och hoppas att det går bra.

Smakprov från Sverige och Grekland

Nu sitter jag och Andreas på tåget till Stockholm igen. Rhodos var fint! Runt 30 grader varmt i luften, 27 i havet och 24 i poolen. Helt okej första veckan i oktober. På SVTWorld sa Lage att vädret i Sverige såg ut såhär:

Här är hela glada gänget:

Jag, Andreas, Ramiro med SofiaFeliz, AnnSofie, Jan-Eric, Patrik, Eyvor, Liselotte med Hugo, Adam, Magnus och Simon.

Joel:
Jag är hemma nu!