tåguppdatering

Nu sitter jag på tåget till Jönköping och equmeniastyrelsemöte.
En ensamstående pappa raggar på en tjej som låter som Ebba von Sydow.
Fyra skåningar blev väldigt glada när hon i bistron ropade ut att de har fullständiga rättigheter.
Tjejen bredvid mig sover med öppen mun.
Jag läser handlingar.
Byte i Nässjö. Jag har hört att Strindberg sagt att "folk från Nässjö måste vara världens lyckligaste, för vart de än åker så åker de ifrån Nässjö" eller nåt sant efter att ha väntat på tåg i Nässjö.
På tal om tåg så missar jag På spåret-finalen ikväll. Jag hejar på Haagarna. Kommer ni ihåg förra årets final? Spännande!! Markus Birro hävdade imorse på Twitter att hans vinstpokal låg i garderoben.
Tillbaks till handlingarna.

Jag vill uuuuut!

Igår läste jag en krönika i här som säger att barn tycker att skogen är ofräsch (ska de säga! snälla!). Dessutom står det om hur föräldrar inte vågar låta sina barn leka i skogen för att man kan slå sig, men man låter barnen sitta inne framför datorn så att barnen får ont i kroppen - vad är farligast?Jag längtar ut i skogen. Jag ser mig som en skogsmänniska, men jag är ju aldrig där. Konstigt.

Tankar om hur det kommer sig att det går dåligt för mig idag

Gör saker jag fått för mig att jag inte kan. Nu vet jag inte om jag faktiskt inte kan det eller om jag tror att jag inte kan det för att nån berättade för mig hur svårt det var innan jag började. Det är dumt att säga till folk att saker är svåra innan de ens fått försöka. Då är det lätt att det blir fel i onödan.

Söndagkväll på tåg

Nu sitter jag och Andreas på ett tåg till Stockholm. Det är fel på dendär grunkan som gör att det inte lutar så mycket när man åker. Så det lutar mycket. Jättemycket! Jobbigt är det. Jag tycker att jag inte gör annat än att åka tåg nuförtiden. Förra helgen åkte jag tåg. Denna helgen åker jag tåg. Imorgon åker jag tåg. Nästa helg åker jag tåg. Man får gratis internet på helgen om man åker såhär mycket tåg som jag gör. Och gratis kaffe alltid. Synd bara att internetet är jättesegt och att kaffet är jätteäckligt. Men jag surfar ändå. Och dricker kaffe ändå. Bara för att.

Vi har varit i Kungälv och Alingsås för att planera bröllop. Det har varit väldigt bra. Nu är vi redo. Vi har världens bästa weddingplaners. Våra mammor och pappor. De har full koll på allt. Skönt! Jag har ganska bra koll och Andreas har riktigt bra koll. Men våra weddingplaners har riktigt riktigt bra koll. Skönt. I lördags kväll planerade vi inte bröllop. Då firade vi finaste Johanna som har blivit lärarinna. Det var riktigt trevligt. Hon hade bjudit in massa gäster till en idrottsklubblokal där vi åt jättegod mat och dansade till både Fångad av en stormvind och Eloise. Dessutom fick jag i en gammal Mina vänner-bok reda på att jag 28 augusti 1997 hade delfin som älsklingsdjur och samlade på minnen. Kvällen var, som ni förstår, fantastisk!

Tankar efter retreaten

Idag har jag måndag. Jag pluggar, tvättar, tränar, äter, läser och skrotar omkring här hemma.

Trots att jag varit tyst i två och ett halvt dygn i helgen så tycker jag att det är skönt att inte behöva träffa någon idag. Det är dessutom en oerhört stor skillnad på att vara tyst på retreat och vara tyst hemma. När jag tänker på det nu är det som att man inte är tyst på retreat. Tankarna talar högre där än de gör här. Antagligen för att man tillåter dem. Här tystar man ner tankarna med andra tankar. Tankar på vad man ska äta och när man ska ta ut tvätten och alla plugg-tankar.

Liselotte, som var vår retreatledare, pratade om att låta den inre monologen vara en dialog med Gud istället. Hon menade att man alltid skulle sträva efter det. På retreaten var det ganska lätt. Jag gick och samtalade med Gud mest hela tiden. Men här idag är det svårt. Det är som att jag agerar som om Gud inte skulle bry sig om mina tvättider eller matvanor. Men jag tror att han gör, på nåt vis. Och jag tror att jag mår bra av att vara medveten om Guds närvaro i alla sammanhang, även i de mest vardagliga rummen.

Men det är också ganska ansträngande att göra om en van monolog till en dialog med Gud. I dialogen måste jag ge tillfälle för Gud att svara också. Det är för mig en liten ansträngning. När jag avsätter tid för att be, flera dagar på retreat eller några minuter hemma eller något mittemellan, så går det bra. Men dethär med att ständigt vara i dialog är jag ovan vid. Jag får lov att öva på det.

Oj, nu blev det djupt... Och snurrigt. Jag kanske borde sudda ut allt detdär och tänka igenom det en gång till innan jag postar det så att ni får läsa. Så att det blir tydligare. Så att åtminstone jag begriper vad som står. Och att jag håller med mig själv. Och att jag inte gör bort mig här på internet.

Nej, jag postar nu, så ni får se vad som händer i mitt huvud. Om ni förstår vad jag försöker förklara för mig själv, så kan ni väl förklara det för mig.

Nu ska jag ta upp tvätten.

Funderingar inför retreaten

Idag åker jag på retreat med pastorskandidaterna. Från ikväll till söndag frukost får jag vara helt tyst tillsammans med goda vänner, med Gud (men Gud tenderar att fuska och prata jättemycket!) och med mig själv. Underbart! Jag tycker att alla borde åka på retreat i alla fall en gång i livet. Försöka. Det kanske inte är för alla, men vem hade trott att det var för mig?

Jag tror att jag inte har postat bilderna från retreaten 2010 på Berget, Rättvik, så jag passar på att göra det nu.

Jag längtar också efter tulpaner.

Mycket roligt

Idag har jag ägnat förmiddagen åt att göra saker som är tråkiga, men som måste göras. Det har varit tråkigt, men nu känns det bra.

Här är en kopp som är mycket roligare än min förmiddag: