Det är svårt

Det är svårt att tänka på något annat än bröllopet just nu. Men jag försöker. Jag går på lektioner och läser dagstidningen och så. Men mest tänker jag på bröllopet. Går in skorna och funderar på bordsplaceringen och så.

Här ärSound of Musics Maria strax innan hon gifte sig med George. Visst är hon fin?!

Telefonprat med pappa

Pratar med pappa i telefon. Han säger att han har ett foto på mig när jag blir biten av en krokodil. Jag säger att jag har en likadan på honom. Här är den:

Mitt huvud

Hur har du det Maria? Är du stressad över bröllopet? Så frågar folk just nu. Och jag kan helt ärligt säga att nej, jag är inte stressad över bröllopet. Jag har ganska bra koll på det mesta, och det som jag inte har koll på, det har Andreas eller mamma koll på. Andreas kommer säga ja, och det kommer jag också. Klänningen kommer passa, för jag har snörning i ryggen, så om jag gått upp massor den senaste veckan så är det ju bara att inte snöra så hårt. Om pastorn blir sjuk så har vi åtminstonde två till av de inbjudna gästerna som har vigselrätt. Om maten inte räcker så får vi äta tårta. Allt sånt kommer ordna sig, det är jag inte orolig för.

(Stirriga flamingos på Eskilstuna zoo 2007)

Däremot är jag orolig för skolan. Jag har hittills i min högskolekarriär aldrig lämnat in någonting försent. Just nu ligger jag fyra PM efter. FYRA! Egentligen skulle jag nog ha kunnat pressa fram dem i tid, men min hjärna hänger inte med. Jag har för mycket i huvudet, så jag kan inte fokusera tillräckligt länge för att skriva klart. Jag börjar, men slutar inte.

Det är naturligtvis bröllopet som spökar. Och framtida jobb. Och nutida jobb. Och verksamhetsförlagd utbildning (= prao). Och ordination. Och häromdagen unnade jag mig att börja läsa ett kapitel i en roman som jag längtat efter, så nu vill jag fortsätta läsa den. Och allt annat som man kan ha i huvudet.

Men jag unnar mig att inte lämna in PM i tid. Jag skickade ett skäms-mail till läraren och förklarade läget, och han sa att det gick bra bara jag lämnar in innan kursen är slut. Skönt! Jag har inget planerat imorgon på dagen, och Andreas jobbar så då tänker jag att jag kan skriva eller två.

Om mitt huvud tillåter det, alltså...

Jag älskar Pappas pengar!

Jag älskar Pappas pengar! Och då snackar jag inte om pappa Morgans pengar (även om de inte heller är fy skam) utan om det fantastiska barnprogrammet på SVT. Fantastiska Olof Wretling från Klungan spelar sonen Bröli som kommer hem till pappas slott igen efter ännu en misslyckad internatskoletid och vill nu bli behandlad som vuxen, inte daltad av pappa. Problemet är att han inte har den blekaste aning om någonting. Ni måste se det. Musiken är underbar, allt är skitsnyggt filmat, dialogen är smart, de tar upp viktiga ämnen på smarta och underhållande sätt. Jag älskar det! Det går på lördagar 18.30 och på svtplay. Se det!

Bloggar som har med mig att göra just nu

Jag vill bara tipsa om några bloggar som rör mig just nu.

Dels är det Emelies blogg där det bland annat finns bilder från möhippan. Och så fínns Hannes blogg där det finns bilder från Andreas svensexa som också var i helgen.

Och igår bloggade jag på blipastor.nu också. Det gjorde jag för att vi snart ska ha kallelsedagar på skolan och nu bloggar vi för fullt på blipastor.nu för att göra så många som möjligt uppmärksamma på detta.

Bästa möhippan ever!

I går morse vaknade jag upp på ett liggunderlag i Immanuelskyrkan, Jönköping. Styrelsemötet hade hållt på sent på lördagkvällen och jag var ganska slut i huvudet. Och jag vaknade av ett luciatåg. Jag hann tänka "vem är så gullig och lussar för oss? är det verkligen december? är det rimligt att det kommer ett luciatåg till oss?" och då kom jag på att det nog inte var rimligt och att det kan vara en möhippa... Och det var det. Ida-Maria, Malin, Kristin, Maria Andersson och Amanda kom med kaffe och pepparkakor. Min första tanke var då att styrelsen är ju inte beslutsmässig om jag och Amanda åker, eftersom Jocke och Ludvig inte var med i helgen, men Amanda stannade, så det löste sig. När jag fått det klart för mig så rafsade jag ihop mina grejer, klädde på mig och satte mig i bilden som körde upp på riksväg 40 mot Göteborg.

Lagom tills att vi körde in i Göteborg satte de ögonbindel på mig. Jag hade inte en aning om var vi var på väg, och det verkade inte som att tjejerna hade full koll heller. Men vi klev ur bilen och gick in i ett trapphus och in i en lägenhet. Där fick jag ta av mig ögonbindeln och såg att vi var hemma hos Johanna Sporre där även Emelie och Jenny var och sen kom även Karin. Där fick vi en jättefin frukost och jag fick presentera alla för varann. När vi ätit upp så tog Kristin fram en tuschpenna och ritade mig i ansiktet. Två ringar runt ögonen... Eftersom det var Kristin som ritade så kopplade jag ganska fort att jag skulle bli Harry Potter. Så med glasögon, blixt-ärr, trollkarlshatt och -cape så fick jag hoppa på spårvagnen mot stan. Väl inne i stan fick jag leta upp en trollstav och sen fick jag ett ihoprullat pergament där det stod "I solemnly swear that I am up to no good" och på insidan var det en karta och en fråga. Där började min fantastiska HP-skattjakt. Jag fick trolla mig fram till olika ställen och fick nya uppdrag (och presenter!). Till slut fick jag ett pergament där det stod "mischief managed" och vi tog oss vidare till Redbergskyrkan för lunch.

När lunchen var uppäten fick jag en påse full med bikinidelar och så fick jag sätta på mig en bikini under kläderna. Sen fick jag en ögonbindel och så gick vi ut ur kyrkan. Fram till kyrkogården hade jag koll på var vi var, men sen tappade jag bort mig. Sen gick vi in någonstans där det fanns barn, och så sattes jag på en stol. Och efter en stund fick jag ta av mig ögonbindeln. Då såg jag att vi satt vid ett långbord i ett vittkaklat rum. Det är konstigt hur mycket man hinner tänka på någon sekund, för jag hade stort sjå med att lista ut vad vi höll på med. Jag hade bikini på mig, satt i ett kaklat rum och det var ballonger runtomkring. Vad händer?! Men sen såg jag att ballongerna inte bara var blåa, utan att de också hade Lejonet och björnen-loggan på sig. Vi skulle äta glass! Underbart! Och då kom Miriam och Amanda och anslöt till gruppen också. Och sen kom det en tjej som jobbade där och sa att vi skulle ha glassprovning och att eftersom jag gillar lakrits så byggde provningen på lakritsglassen och smaker som passade till den. Fantastiskt! Det var hur fint som helst! Lakritsglassen var som vanligt godast, men jag kan även varmt rekommendera smaken "Rivstart". Sen var vi tvungna att skynda vidare. Några hoppade in i bilen, och jag sattes på spårvagnen. Och vi åkte långt. Till Frölunda. Jag har ingen aning om vad man gör i Frölunda, men jag hade ju bikini på mig... Och sen var det ögonbindel på och jag togs till ett annat ställe som hade barn... Jag hajade att jag var på ett badhus. Inte ett spa eller i en badtunna, som annars var mina gissningar. Vad gör man på ett badhus? Alla bytte om, vi gick ut till bassängen (som vi hade själva, bara en sån sak!) och där stod en simlärare. Eftersom jag redan har både Baddaren och Simborgarmärket så undrade jag verkligen vad vi höll på med. Men simläraren presenterade sig och sa att vi skulle göra konstsim. KONSTSIM! Så sjukt! Vi fick lära oss att flyta som glasspinnar, att snurra snyggt, att göra en stjärna, att bli som köttbullar, att göra ett segel med foten och att sparka upp benet. Sjukt svårt!! Sen delades vi upp i två grupper och fick göra uppvisningar för varann. Båda grupperna var väldigt duktiga. Och båda finns på film... (antagligen är detta foto ett montage, för det verkar omöjligt svårt. Jag är ju ganska bra på konstsim nu, så jag vet vad jag pratar om...)

När vi hade bastat, duschat och bytt om så åkte vi hem till Kristin och köpte pizza och godis och myste och pratade. Och så fick jag en tågbiljett till Stockholm, och på det tåget sitter jag nu.

Jag hade en helt fantastisk möhippa. Det var underbara aktiviteter och det var hur roligt som helst att ha en heldag med massa polare. UNDERBART! Tack alla som gjorde min dag! Stor blöt puss till er alla!!

tåguppdatering

Nu sitter jag på tåget till Jönköping och equmeniastyrelsemöte.
En ensamstående pappa raggar på en tjej som låter som Ebba von Sydow.
Fyra skåningar blev väldigt glada när hon i bistron ropade ut att de har fullständiga rättigheter.
Tjejen bredvid mig sover med öppen mun.
Jag läser handlingar.
Byte i Nässjö. Jag har hört att Strindberg sagt att "folk från Nässjö måste vara världens lyckligaste, för vart de än åker så åker de ifrån Nässjö" eller nåt sant efter att ha väntat på tåg i Nässjö.
På tal om tåg så missar jag På spåret-finalen ikväll. Jag hejar på Haagarna. Kommer ni ihåg förra årets final? Spännande!! Markus Birro hävdade imorse på Twitter att hans vinstpokal låg i garderoben.
Tillbaks till handlingarna.

Jag vill uuuuut!

Igår läste jag en krönika i här som säger att barn tycker att skogen är ofräsch (ska de säga! snälla!). Dessutom står det om hur föräldrar inte vågar låta sina barn leka i skogen för att man kan slå sig, men man låter barnen sitta inne framför datorn så att barnen får ont i kroppen - vad är farligast?Jag längtar ut i skogen. Jag ser mig som en skogsmänniska, men jag är ju aldrig där. Konstigt.

Tankar om hur det kommer sig att det går dåligt för mig idag

Gör saker jag fått för mig att jag inte kan. Nu vet jag inte om jag faktiskt inte kan det eller om jag tror att jag inte kan det för att nån berättade för mig hur svårt det var innan jag började. Det är dumt att säga till folk att saker är svåra innan de ens fått försöka. Då är det lätt att det blir fel i onödan.

Söndagkväll på tåg

Nu sitter jag och Andreas på ett tåg till Stockholm. Det är fel på dendär grunkan som gör att det inte lutar så mycket när man åker. Så det lutar mycket. Jättemycket! Jobbigt är det. Jag tycker att jag inte gör annat än att åka tåg nuförtiden. Förra helgen åkte jag tåg. Denna helgen åker jag tåg. Imorgon åker jag tåg. Nästa helg åker jag tåg. Man får gratis internet på helgen om man åker såhär mycket tåg som jag gör. Och gratis kaffe alltid. Synd bara att internetet är jättesegt och att kaffet är jätteäckligt. Men jag surfar ändå. Och dricker kaffe ändå. Bara för att.

Vi har varit i Kungälv och Alingsås för att planera bröllop. Det har varit väldigt bra. Nu är vi redo. Vi har världens bästa weddingplaners. Våra mammor och pappor. De har full koll på allt. Skönt! Jag har ganska bra koll och Andreas har riktigt bra koll. Men våra weddingplaners har riktigt riktigt bra koll. Skönt. I lördags kväll planerade vi inte bröllop. Då firade vi finaste Johanna som har blivit lärarinna. Det var riktigt trevligt. Hon hade bjudit in massa gäster till en idrottsklubblokal där vi åt jättegod mat och dansade till både Fångad av en stormvind och Eloise. Dessutom fick jag i en gammal Mina vänner-bok reda på att jag 28 augusti 1997 hade delfin som älsklingsdjur och samlade på minnen. Kvällen var, som ni förstår, fantastisk!

Tankar efter retreaten

Idag har jag måndag. Jag pluggar, tvättar, tränar, äter, läser och skrotar omkring här hemma.

Trots att jag varit tyst i två och ett halvt dygn i helgen så tycker jag att det är skönt att inte behöva träffa någon idag. Det är dessutom en oerhört stor skillnad på att vara tyst på retreat och vara tyst hemma. När jag tänker på det nu är det som att man inte är tyst på retreat. Tankarna talar högre där än de gör här. Antagligen för att man tillåter dem. Här tystar man ner tankarna med andra tankar. Tankar på vad man ska äta och när man ska ta ut tvätten och alla plugg-tankar.

Liselotte, som var vår retreatledare, pratade om att låta den inre monologen vara en dialog med Gud istället. Hon menade att man alltid skulle sträva efter det. På retreaten var det ganska lätt. Jag gick och samtalade med Gud mest hela tiden. Men här idag är det svårt. Det är som att jag agerar som om Gud inte skulle bry sig om mina tvättider eller matvanor. Men jag tror att han gör, på nåt vis. Och jag tror att jag mår bra av att vara medveten om Guds närvaro i alla sammanhang, även i de mest vardagliga rummen.

Men det är också ganska ansträngande att göra om en van monolog till en dialog med Gud. I dialogen måste jag ge tillfälle för Gud att svara också. Det är för mig en liten ansträngning. När jag avsätter tid för att be, flera dagar på retreat eller några minuter hemma eller något mittemellan, så går det bra. Men dethär med att ständigt vara i dialog är jag ovan vid. Jag får lov att öva på det.

Oj, nu blev det djupt... Och snurrigt. Jag kanske borde sudda ut allt detdär och tänka igenom det en gång till innan jag postar det så att ni får läsa. Så att det blir tydligare. Så att åtminstone jag begriper vad som står. Och att jag håller med mig själv. Och att jag inte gör bort mig här på internet.

Nej, jag postar nu, så ni får se vad som händer i mitt huvud. Om ni förstår vad jag försöker förklara för mig själv, så kan ni väl förklara det för mig.

Nu ska jag ta upp tvätten.

Funderingar inför retreaten

Idag åker jag på retreat med pastorskandidaterna. Från ikväll till söndag frukost får jag vara helt tyst tillsammans med goda vänner, med Gud (men Gud tenderar att fuska och prata jättemycket!) och med mig själv. Underbart! Jag tycker att alla borde åka på retreat i alla fall en gång i livet. Försöka. Det kanske inte är för alla, men vem hade trott att det var för mig?

Jag tror att jag inte har postat bilderna från retreaten 2010 på Berget, Rättvik, så jag passar på att göra det nu.

Jag längtar också efter tulpaner.

Mycket roligt

Idag har jag ägnat förmiddagen åt att göra saker som är tråkiga, men som måste göras. Det har varit tråkigt, men nu känns det bra.

Här är en kopp som är mycket roligare än min förmiddag: