Gräset är grönare på mellandagarna

Jag uppskattar mellandagarna. Inte bara för att jag kan låtsas att jag är ledig, men det är en stor anledning till min uppskattning. Men också för att det är en tid för kultur. Ni vet, läsa julklappsböcker, spela julklappsspel, gå på bio, titta på kostymdramor på TV, lyssna på Vinter i P1. Som att jag och Andreas igår fick skynda oss till bion för att vi lyssnat på Leif GWs vinterprat och bion i sin tur gjorde att jag missade Downton Abbeys julspecial på TV, men det gjorde inget för den gick ju som repris i morse. Å, vad jag älskar Downton Abbey. Speciellt fantastiska Maggie Smith. På bio såg vi The girl with the dragon tattoo. Den var spännande och hemsk och bra. Den största överraskningen var att kapten von Trapp spelade Henrik Vagner. Eller jag menar att Christoper Plummer spelat båda rollerna. Efter bion gick vi hem. Jaha, det var väl inte så konstigt, tänker du. Men vi gick hem från Hötorget. Det är en promenad på två timmar, ungefär. Det är också en bra sak med mellandagarna. Promenader. Långa promenader.

Allt detta - "ledighet", kostymdramor, böcker, radio, promenader och att få gå hemma och skrota - det gör att jag skulle kunna ha mellandagar hela året om, tänker jag.

Och jag vet att jag skulle avsky det om det var så. I smyg går jag faktiskt här och längtar till på måndag. På onsdag kommer jag antagligen längta tillbaks till mellandagarna.

Nya och gamla traditioner

Julen är förbi. Jag är nöjd. Både med hur julen blev och att den är förbi. Som vanligt har det blivit mycket mat och lite foton. Men några har det blivit i alla fall.

Här är julens första foto. Det är Eyvors knäckgryta. En av jultraditionerna hos Östs är att koka knäck med en familj som faktiskt heter Hedman. Det var gott och trevligt. Den bästa av min familjs traditioner är att åka och överaska familjen Sporre på kvällen innan julafton (och jag läser med glädje att även Emelie tycker det). Vi gör det varje år och har gjort det hela mitt liv (med undantag av året då Sporres var i Kenya över jul). Där äter vi oerhörda mängder mat och skrattar. Vi delar också ut fåniga presenter till varandra. I år gav Peder oss i familjen Hedman presenter på temat vatten. Mamma fick en sjörövartatuering (alltså inte en riktig, utan en som man gnuggar på) och jag fick en såndär grej som man sätter i toaletten så att det ska vara fräscht där. Mamma gav familjen Sporre (och oss andra faktiskt) valda delar ur hennes utrensade bokhylla. Johanna fick Populärmusik från Vittula. När vi var mätta och hade fått paket tittade vi på film på oss när vi var små. Det var väldigt roligt! En minnesvärd scen är när familjen Paulander (alltså mormor och morfar och deras barn och barnbarn) och familjen Sporre dansar runt midsommarstången i regnet på tidigt 90-tal i tidstypiska kläder.
Som ni hör var kvällen den 23 lyckad.

Julaftons morgon var tiden för familjen Hedman att äta frukost, läsa julevangeliet och dela ut julklappar, i den ordningen. Allt blev väldigt lyckat. Möjligtvis förutom att morfar glömt julklapparna hemma, men det gjorde ingenting eftersom det ändå inte var vi som fick dem. Det han gav oss alla var en diakonia-julklapp. Och trots att det inte är jag som får ta del av klappen så är den en av mina bästa julklappar i år.

Förutom denna fantastiska gåva fick jag bland annat friskis-kort, en upplevelse, två tavlor, en ängel och ett spel. Jag gav en cd-skiva (ja, jag håller fortfarande på med cd-skivor), en dvd, några böcker köpt på bokloppis, en jordglob (nog roligaste saken att ge. otippat värre!) och lite annat. Klockan 13 började nästa julfirande. Denna gång i Alingsås. Där var det full rulle. Sex barn, en hund, tolv vuxna och hur mycket mat och godis som helst. Efter kallanka försvann hälften av människorna och hunden. Då blev det lite lugnare. Lugnast på dagen blev det när Simon kom på att han och jag skulle leka tysta leken. Jag vann efter 40 minuter ungefär. Jag hoppas att det blir en jultradition.

Adam och Simon har börjat spela fiol (Adam) och cello (Simon), så de hade en liten konsert för oss. Andreas hjälpte till på piano. Jag tror att alla tre var ungefär lika bra.

Efter konserten blev det julklappsutdelning. Vi vuxna delade tidigare i höst ut en hemlig tomte som man skulle ge present till. Och då får man alltså ett paket av någon hemlig. Jag fick en eltandborste, vilket jag hade önskat mig och blev väldigt glad för (jag tänkte skriva barnsligt glad, men jag tror inte att barn hade blivit glada för en tandborste, så jag skrev inte det). Andreas fick Ticket to ride Europe, vilket jag blev lika glad för. När vi sedan invigde det på juldagen vann jag. Bra spel!Juldagen gick åt att leka med klappar, sova, gå promenad, leka med kompis och äta. Och åka tillbaka till Kungälv. För på annandagen var det regnigt och grått. Inte perfekt, men ganska klassiskt bandy-väder. Detta år var annandagsbandyn inte på Skarpe Nord i Kungälv, inte heller på Jennylund i Bohus, utan för första gången på Heden i Göteborg. Derbyt var nämligen inte mot Surte utan mot Gais. Kallt, blött och uschligt, men med humöret på topp. 1-6 vann Kungälv med inför rekordpubliken på 4344 personer. Sen var det som vanligt hem och äta middag med familjen Hedman.

Igår pluggade jag och umgicks med fina Malin som också är på julfirande i Kungälv. Idag blir det in till Göteborg för att träffa Kristin och gå på bio. Jag har inte så höga förväntningar på filmen, men med ett sånt fint sällskap kan det inte bli annat än fantastiskt!

Joel:
Jag har firat jul.
Nu har jag slutat med det för i år.

Stating the obvious

För övrigt så verkar jag ha glömt att länka till blipastor.nu-bloggen som jag bloggade på den 7 oktober. Eftersom jag inte bloggar så mycket just nu (julfirande och plugg prioriteras) så kanske ni vill läsa det blogginlägget så länge. Här finns det.

Att mentalt förbereda sig för julen

Om några dagar firas det jul. Då ska vi äta gris för att fira att en jude föddes, det är ju en ganska konstig grej. Men gott. Jag längtar efter julskinkan. Sa jag att jag var på Herdarnas äng i Betlehem? En av dem. Det finns tre. En katolsk, en ortodox och en protestantisk, tror jag. Jag kommer tyvärr inte ihåg vilken vi var på, men den var inte så bling bling (födelsekyrkan kunde varit med i MTV Cribs, så mycket bling var det), så kanske var det den protestantiska. Men det kan ha varit någon av de andra också.Hur som helst så kändes det fint där. Vi satt i en grotta och sjöng Stilla natt. Först föreslog någon att vi skulle sjunga Bereden väg för Herran. Då sa jag att den handlar ju om påsk. Nej, det är ju en adventspsalm, sa flera andra. Jo, men den handlar ju om Jesu intåg i Jerusalem, inte om hand födelse. Nä, just det, sa de andra och skrattade. Det känns bra att jag har användning av min teologiska utbildning.

Tankar till morgonkaffet

Nu sitter jag med morgonkaffet och har tänt det fjärde ljuset. Och igår började det snöa i Stockholm. Såhär kommenterade Marcus Birro gårdagens väder på twitter: "Snön kommer från överallt. Från sida, uppifrån. Men också underifrån. Det snöar från underjorden. Blåser. Regn. Göteborgsväder." Jo, så var det. Slask och uschligt. Som hemma.

Jag har upptäckt att Johanna Koljonens På spåret-pokal-auktionen avslutas mitt i gudstjänsttid. Värdelöst! Jag har lagt några bud, men hela tiden blivit överbudad. Jag börjar förstå att jag inte kommer vinna auktionen. Tråkigt. Jag kan ju hoppas att det är någon av er som budar över mig och sedan kommer ge den till mig.

Snart är det jul, vilket är trevligt. Snart åker jag och Andreas till Alingsås för att fira. Vi kommer även hinna med att fira i Kungälv innan vi far tillbaks till Stockholm. Och naturligtvis flänga fram och tillbaks en del också. Leka Västkust-jojo, som Anderas brukar kalla det. Gammal tradition i vårt förhållande.

Igår var jag oerhört duktig. Jag städade, tvättade fem tvättar, diskade ett jättediskberg, gjorde müsli, handlade, lagade matlådor och gjorde lakritsknäck (ingredienser: socker, sirap, grädde, smör, turkisk peppar. Kan det bli dåligt? Nej, det kan det inte!). Allt med musikhjälpen i öronen. Då blev det inte lika jobbigt. Det är skönt att ha det rent nu till jul.

Om en timme går jag till kyrkan. Sen ska jag träffa Angelica. Alltid trevligt. Innan kyrkan ska jag betala räkningar. Kanske inte roligt, men roligare än att få påminnelser för att jag glömt betala. Om jag orkar ska jag också ställa in cykeln i cykelförrådet. Det vore bra om jag gjorde det. Vi får se.

Okej, det var nog alla tankar jag hade just nu. Hej då.

All I want for christmas

Nu vet jag vad jag önskar mig i julklapp. Jag vill ha Johanna Koljonens På spåret-pokal. Den säljs just nu på auktion som P3 och Musikhjälpen har till förmån för att flickor ska få gå i skolan. Kolla in vad Musikhjälpen är och gör på SVT2, lyssna på P3 eller gå in här. Var gärna med och skänk pengar också. Men framförallt: buda på pokalen och ge den till mig. Antingen till mig i julklapp eller till mig och Anderas i bröllopspresent (jo, han vill också ha den. Han har till och med pratat med Johanna en gång!! Och en gång tog han en tio-poängare på På spåret när de tävlande bara tog det på sex poäng!). Då blir inte bara jag och Andreas glada, utan också väldigt många flickor i världen som får gå i skolan.

Jag älskar Johanna Koljonen, jag älskar På spåret, jag älskar att gå i skolan. Det är helt enkelt bästa presenten att ge mig.

Är jag Benjamin Buttons?

Jag blir så trött! Och ledsen. Ser jag verkligen ut att vara under arton års ålder? För två år sedan trodde mina konfirmander att jag var en konfirmand och inte deras tio år äldre ledare. I höst har jag blivit erbjuden att åka på ungdomsbiljett på bussen (under 18 år), fått frågan av en försäljare på tågstationen om jag är över 18 år och nu senast behövt visa legitimation för att få byta in vinst-trisslott mot en ny. Åldersgräns 18 år. (På Systemet visar jag alltid, men där är det ändå 20 år.) Hon som satt i kassan var betydligt yngre än mig. Jag frågade om jag verkligen ser så ung ut. "Ja, det gör du. Men ta det som en komplimang." Nej, det gör jag inte! Jag har körkort sedan väldigt många år, jag ska snart gifta mig, jag har läst på högskola 3,5 år och jag väntade fyra år mellan gymnasiet och högskolan, jag börjar få rynkor. Måste jag säga mer?!

Såhär såg jag ut hösten 2004, när jag var 19 år:Såhär såg jag ut för en vecka sedan (jag till vänster, coolaste Jean Zaru till höger):Ser jag yngre ut nu? Gör jag som Benjamin och åldras tvärt om? Blir jag äldre men ser yngre ut? Vad ska jag göra för att se äldre ut? Måste jag börja sminka mig? Jag orkar ju aldrig det på morgonen. Måste jag börja klä mig i dräkt som Jean? Jag är inte bekväm i det. Ska jag börja röka pipa? Det är ju gubbigt. Alltid äta Bridge-blandning? Hur kan jag göra?

Joel:
Jag fick visa leg när jag skulle byta in en trisslott idag.
Jag ser ut som ett barn.
Tips för att se vuxen ut tas tacksamt emot.

Frågor och svar

Många av er, mina fina läsare, har hört av er och frågat var jag är, varför jag inte bloggar, och om jag mår bra. Tack för att ni bryr er. Nu ska jag svara på frågorna.

Jag är hemma i Stockholm, Sverige igen. Det är gott att vara hemma hos Andreas.

Jag har inte bloggat på grund av nästa svar.

Jag mår bra idag, men har mått ganska dåligt. Min mage fick med sig dåliga saker från Jerusalem. Jag ska inte gå in på detaljer, men jag kan säga så mycket som att jag nu uppskattar att bajsa vanligt bajs. Jag har som tur var inte haft lektioner att missa måndag och tisdag, så det har inte varit panik, men eftersom jag inte kunnat äta ordentligt har jag inte haft nån energi, vilket gjort att jag inte pallat att läsa heller. Så nu blir det att plugga massa tills vi åker hem för jullovet.

Här är en bild på alla oss som var i Palestina och Israel:Om ni undrar hur jag hade det och hur jag upplevde landet och konflikten så berättar jag gärna det. Helst skulle jag vilja samla ihop grupper och berätta ordentligt med bildspel och manus och allt. Om ni vill ordna en sån träff i er kyrka eller ert vardagsrum eller liknande så hör av er till mig, så bokar vi in det. Jag har lovat Diakonia att göra fem sådana träffar under 2012, men gör gärna fler. Jag har mycket att berätta!

En sista sak: tack för att ni följde oss på diakoniabloggen. Man kan se varifrån besökarna kommer, och det var väldigt många som kom från min blogg. Roligt! Jag fick en liten applåd från de andra för att ni läste. Jag är så stolt!

Bön från kvällens andakt.

Må Gud välsigna dig med obehag inför enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer så att du får leva på djupet av ditt hjärta.
Må Gud välsigna dig med vrede över orättvisor, förtryck och utsugning så att du kan verka för rättvisa, frihet och fred.
Må Gud välsigna dig med tårar att falla över dem som drabbas av lidande, övergivenhet, hunger och krig så att du kan sträcka ut handen och trösta dem och förvandla deras smärta till glädje.
Må Gud välsigna dig med tillräckligt mycket dåraktighet för att du ska kunna tro att du kan betyda nåt för världen så att du kan göra det andra hävdar är omöjligt för att komma med rättvisa och godhet till alla våra barn och fattiga.
I vår herre Jesu Kristi namn.
Amen

Uppdatering lite såhär på söndagskvällen

Kolla in mitt inlägg här om ni vill läsa lite om vad jag gjort idag.

Lite saker som jag inte skriver där, men som mina trogna läsare kan få läsa, är detta:

Jag är börjar bli trött på kikärtor. Morgon middag kväll är för ofta.

Jag är oerhört trött på vitt bröd!!

Jag längtar efter att vara i ett hus där jag inte fryser. Här är det kallare inne än ute ibland.

Jag längtar efter att få spola ner mitt toalettpapper.

Gruppen jag reser med är helt underbar. Jag gillar dem!!

Jag har det hur bra som helst!

Joel:

Jag är i Israel/Palestina.

Det är bra med mig.