Första lördagen i Stockholm

Japp, nu är det min första lördag i Stockholm och första dagen jag inte har något att göra. Jag har inget jobb, inget att studera, inget planerat alls. Det är ganska skönt. Jag ska passa på att njuta, man vet ju verkligen inte när det kommer vara såhär lugnt igen. Tråkigt bara att Andreas inte är här, det hade varit trevligt. Men han är ute och underhåller equmenias styrelse. De skulle ha paddlat kajak, men det är tydligen inte lika bra väder i Göteborg som i Stockholm, så jag vet inte vad de gör.

Jag antar att ni inte bryr er om vad jag äter till frukost, men det är ju min blogg, så ni får reda på det ändå. Jag äter fiberhavregrynsgröt med äpplebitar och mjölk i. Till det dricker jag kaffe och idag när det är helg och allt så lyxar jag till det med ett knäckebröd med smak av kanel. Mmm...

Mycket nu...

Nu har jag städat mitt rum, burit ner väskorna till källaren, storhandlat och handlat igen eftersom jag glömde köpa kaffe, tagit fram min cykel, beställt kurslitteraturen, börjat båda mina kurser. Jag har där emot inte sovit tillräckligt känner jag. Jag skyller på att Andreas inte är här, så vi måste prata i telefon och nu när vi har så mycket att prata om så blir det sent. Jag är trött. Men nu ska jag duscha innan jag ska in till Gamla Stan och träffa folk. Det blir nog bra...

Hahahaha, rolig!

Då börjar det igen, då...

Jag har knappt hunnit komma hit till Stockholm innan jag börjar skolan. Det var i och för sig en lugn dag, men det hade varit gött att hinna andas innan skolstart och jobbstart.

Bo Kaspers-Bo gillar Jesus bäst av alla påhittade personer. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag gillar också Jesus bäst, men jag tror inte att han är påhittad. Det kan vara så att några saker som står om honom i bibeln är påhittade, jag kan inte lova att allt är sant, även om jag kan tro på det. Men jag håller nog mer med om författaren till bilden nedanför.

Om sex minuter ska jag åka till Jakan och börja mitt jobb. Det känns också bra.

Slut på sommaren

Imorse läste jag i GP att den 24 augusti, på Bartolomeus-dagen eller Barsmäss som den också kallas börjar hösten. Och det passar bra för mig, för idag lämnar jag sommaren och Kungälv och åker till hösten och Stockholm. Det känns bra. Det var oerhört svårt att packa, så svårt att jag inte får med mig allt, trots att jag lånat pappas mycket större resväska. Men jag klarar mig nog. Nu ska jag äta, sen ska jag åka.

Familjen Hedman hos Bloodwork Tattoo

Idag är dagen då Andreas, jag, Joel och Hannes har varit hos Fredd på Bloodwork tattoo och tatuerat oss. Först ut var Andreas. Det var extra roligt eftersom han aldrig hade tatuerat sig innan. Han tyckte att det gjorde ganska ont, ungeför som ett getingstick. Jag har aldrig blivit stucken av en geting, så jag vet inte.

Andreas gjorde fina granar på sin fina arm. Han är nöjd, som ni ser. Jag och mina bröder fick lika tatueringar, men på olika ställen på kroppen. Här ligger jag och tycker att det gör lite ont, men inte så farligt. Där emot så tycker jag att det var långtråkigt eftersom jag inte kan titta på något annat än Fredds papperskorg. Och så var det lite jobbigt att tatueringsmaskinen (eller vad det heter) var så nära mitt öra. Det var mer skrämmande än smärtan.

Torsdag betyder ju grill på Vetegången, så vi samlades och åt fisk som pappa hade gjort. Jag har varit med på ganska många av grillkvällarna. Korv, kött, hemmagjorda hamburgare och kyckling och idag var det fisk. Jag tycker att idag var den godaste rätten. Lax och kummel med paprika, tomat, fänkål, dill, purjolök, smör och lite sånt i ett foliepaket. GOTT!

Här ovan ser ni Nicole och Ricky och nedan ser ni min pappa som försöker se sur ut för att hans älskade barn har blivit klottrade på av Fredrik. Men eftersom han kom på att det egentligen är skälet till motivet så var han nog mer nöjd än han egentligen ville visa. Och det ser alltså ut såhär:

Och här ser ni Andreas, min, Joels och Hannes gaddningar.

Behöver jag säga att mamma tyckte bäst om Andreas tatuering?
Rolig dag idag.

Tranås-bröllop

I helgen var jag i Tranås på bröllop. Linda fick sin Emil och Emil fick sin Linda. Det var ett fantastiskt bröllop. Jag har varit på många bröllop och detta var ett av mina favoritbröllop. Inte bara för att jag gillar herr och fru Jonzon så mycket, utan också för att det var så speciellt. Bara en sån underbar sak som att vigseln och festen var i samma kyrka och att vi dessutom sov i samma kyrka. Det var väldigt skönt. Det var också knytkalas. Gästerna fick frågan om de ville ta med sig bröd eller en matig sallad eller tårta. Jag och Andreas hade med oss en bulgur-sallad som jag tyckte var god.

Lindas underbara klänning är gjord av hennes kompis. Den är helt fantastiskt. Även blommorna var gjorda av en vän.

Vigseln var fin, brudparet var vackert, festen var rolig, maten var god, människorna var trevliga, dansen var rolig. På en skala 1-10 så får detta bröllop en klar 10:a.

Nu börjas det...

Idag fick jag ett mail som jag inte ville ha. Det var ett mail som i ämnesraden hette "brev till grekerna" och hade en bifogad fil. Det grekiska alfabetet. Och så stod det att jag skulle lära mig det till 26 augusti. Okej, det hade jag förstått att jag var tvungen att lära mig. Men vad jag inte hade tänkt på (även om jag nu förstår att det är nödvändigt) är dethär:

"Om du vet med dig att dina allmänna grammatikkunskaper är skrala så repetera svensk grammatik för brinnande livet dagarna som är kvar."

Ångesten kommer krypande!

Måndag måndag....

Jag har ju redan berättat att min pojkvän är kändis i Alingsås. Han var med i Alingsåskuriren för ett tag sedan och nu är han med i Alingsåstidningen också (ja, de har två tidningar i Alingsås, jag vet inte hur det kan behövas). Ni kanske inte ser vad som står, men här är den i alla fall.

Och här sitter jag med mina nya örhängen (och även min nya parfym, men det är ju mycket svårare för er att med era sinnen upptäcka). Jag fick dem av pappa. Finfint.

Ikväll ska jag och Andreas hälsa på Johanna Lööw, som är en av mina äldsta kompisar. Det är första gången som de två träffas, trots att Andreas har varit min pojkvän i nästan tre år. Så är det när man bor i olika delar av landet. Det är bra med sommaren att folk kommer tillbaks till Kungälv så att man kan träffas och visa upp sin pojkvän.

Det är mycket nu.

Nu har jag inte bloggat på några dagar. Det beror mest på att Andreas har kommit hem, så jag har prioriterat bort internet och bloggen. Det är så trevligt att ha honom hemma igen. Här ligger han i hängmattan hemma hos Jan-Eric och Eyvor dagen efter han kom hem.

Förutom att Andreas har kommit hem så har jag varit iväg på scoutlägret Kvarnen ett par gånger. Halva min umgängeskrets var där (en överdrift, men ni fattar poängen), så det var väldigt trevligt. Jag var väldigt avundsjuk på alla som var där. Det känne helt fel att åka och hälsa på på läger, man ska ju vara där i en vecka så att man kommer in i lunket och faktiskt kan umgås lite med allt folk, nu sprang vi mest runt och försökte hälsa på alla. Och jag luktade varken rök eller svett när jag kom hem, så det var misslyckat. Men det verkar ha varit ett bra läger och jag längtar tills nästa sommar då jag ska se till att åka på minst ett scoutläger.

Och igår fyllde jag år. Det är ju alltid lika roligt. På kvällen kom lite familj hit och grattade mig, det var mysigt. Jag fick jättebra födelsedagspresenter av alla, det är ju inte fel. Inga lakan! Men linser, örhängen (jättekonstiga med grodor på av pappa), pengar till studielitteratur och ost, presentkort på både ticnet och sf och en t-shirt med ett "jag hjärta Stockholm"-tryck på, bland annat. Så jag är helnöjd!

Äntligen!!

Min pokjvän har äntligen kommit fram! Nu är han på väg hem till mig. Hurra! Jag jobbar när han kommer hem. Känns surt.

Den som sa "den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge" väntade nog inte på sin pojkvän som paddlat runt Sveriges kust. Nu börjar det bli riktigt jobbigt att vänta!

Herr och fru Lissnils stora dag

Igår var jag på bröllop. Och inte vilket bröllop som helst, utan Johanna och Martins bröllop. Det var underbart. Solen sken, Rångedala kyrka var vacker och alla var glada.

Vigseln var fin. En höjdpunkt var duetten som Annie och Micke sjöng. "Vad det är bra" av Astrid Lindgren. Så fint!

Detta är Per och Maria som var värdpar tillsammans med mig. Det funkade riktigt bra. Jag känner dem inte egentligen, så det kunde gått hur som helst. Men som sagt så funkade det bra.

Min kära pojkvän är fortfarande i Norrland och Ida-Marias fästman var på ett annat bröllop, så Ida fick vara min bordsdam. En väldigt bra lösning tyckte vi båda.
Tårta är gott. Jag fick med mig en tårta hem, för det blev över. Inte jobbigt alls. Så nu ska jag, Joel och Nicole äta den.