Slöbloggar lite

Jag sitter i skolan idag igen och försöker få någon ordning på min uppsats. Hur lägger man upp en uppsats egentligen? Hur ska jag göra med alla citat från mina intervjuoffer? Kan jag lämna dem okommenterade? Jag tycker ju att de talar för sig själva. Och det blir väl bara tjôtigt om jag upprepar vad de säger? Men samtidigt så måste jag ju göra något, annars blir det ju ingen uppsats. Samtidigt så ska det ju vara intressant att läsa. Jag har i alla fall kommit fram till att jag inte kan kalla dem "intervjuoffer" i uppsatsen, utan övergått till det mer neutrala och tråkiga "informenter".

Nu ska jag och min fantastiska pluggkompis och rådgivare i uppsatsfrågor Ida snart gå hem till Andreas som har lagat mat till oss. Det blir fisk. Gott.

Här är lite mat som pappa lagade åt mig i måndags (haha, det känns som om det var jättelänge sedan). Grillat kött och potatisgratäng. Fint ska det va!

Joel:
Det var inget nu heller egentligen. Bara uppsatstänk och mat

WC-bröllop och roliga utstyrslar

Igår var det bröllop. Jo, jag bloggar faktiskt om Williams och Catherines bröllop. Jag såg inte så mycket, bara när man fick se hennes klänning. Jag tycker att den är väldigt fin... ...speciellt när man jämför med hennes svärmors, som ju blev trendsättande då. Det känns som att Kate är lite mer... realistisk än Diana var.Mamma, du såg väl att Kate hade liljekonvanjer?! Precis som du hade för... 33 år sedan imorgon. Grattis i förskott. (Pappa, kan inte du skanna in erat bröllopskort så kan jag jämföra buketterna? Jag tror att mina bloggläsare skulle tycka att det vore roligt.)Jag tycker naturligtvis att det roligaste är att titta på gästernas hattar. Om jag gifter mig så skullr jag vilja ha ett engelskt bröllop där alla måste ha hatt!Victoria var som vanligt fin men tråkig. Ja, ja...Två andra saker som var roliga med bröllopet var att brudparets monogram blir WC (som i toalett, haha) och att brudtärnan hette Pippa.

Joel:
Jag sa inget viktigt idag.

Det är så roligt!

Ni kanske tycker att jag överdriver med mitt ständiga bloggande om min påskhelg. Men jag har så många fina bilder jag vill visa upp, så jag fortsätter tills de tar slut. (Det är många kvar.)

Eftersom hela världen vill veta hur det går med min uppsats (det känns så i alla fall, alla frågar hela tiden, suck) så ska jag nu berätta lite. Idag har jag först haft panik för att jag inte kommer hinna klart. Sen bytte jag uppgift och gick in på de roliga bitarna, som är att gå igenom mina intervjuer grundligt en till gång (hur många gånger har jag gått igenom dem? tio, kanske? många i alla fall!) och börja med att på riktigt sortera hur jag ska lägga upp det. Det är JÄTTEROLIGT! Men det tar lång tid. Men roligt är det! Min nya taktik är alltså att göra det roliga så att jag inte behöver känna paniken. Det lite tråkigare får jag ta en annan gång. En annan gång.

Här är en bild på Johanna som gapskrattar utan att nån fattar varför. Kanske är det för att det är ett kungafamiljsbröllop idag?!

Nu ska jag cykla hem från skolan för vi får finfina gäster ikväll. Fram med grillen!!

Lyckligt lottad

Tänk va lyckligt lottad jag är som har såhär fina människor i mitt liv!

Sött sött sött

Har ni sett min söta bror och hans söta flickvän och hur söta de är ihop?

En annan del av familjen

Min kusin Daniel och hans familj kom och besökte oss i trädgården en stund på påskafton. De hade åkt bil från Skåne hela långfredagskvällen, så barnen var lite trötta.

Laetitia i pappa Daniels knä. Hon var strålande glad när hon kom, men efter lite sparkande på fotboll och allmänt springande i trädgården blev hon lite trött. Sen kom mammas jordgubbssaft och en melon, då blev hon piggare igen.Här är det nya tillskottet i klanen Hedman, Levi. Han sov i sin vagn hela tiden. Gött för honom, tråkigt för mig.

Löjliga familjen

Samma tid, samma plats, samma familj.

Fina familjen

Här kommer lite bilder på min fina familj från firandet på långfredagen hemma i Gunnels trädgård.

Moster GunnelSvägerska JennyLillebror HannesSvägerska Nicole
Storebror JoelPappa Morgan Morfar Curt

Ingredienser till en go köttbullemacka

1. Mammas köttbullar

2.Gott sällskap

Älskade barn

I kväll har jag och mina föräldrar varit i Alingsås och hälsat på Andreas mor och far där även äldsta systern och syskonbarn var. Det ena barnet kände jag sedan innan, men den nya kände jag inte. Men även hon är fantastisk. Sofia Feliz heter hon. Hennes bror heter Patrik.

Min pappa tycker mycket om små barn. Han bar omkring henne och mös. Här är hela gänget, pappa med Sofia Feliz, Ann-Sofie, Eyvor, Patrik, mamma och Jan-Eric.
Här står Patrik och tittar på tåget som går förbi. Och det gör det ofta.

Sofia Feliz ligger och sover.
Här fick jag hålla Flisan. Jag är inte helt avslappnad. Det är nog inte hon heller. Men jag tycker ändå att det är väldigt mysigt.
Här är mamma och dotter. De är mer avslappnade.

Mer foton från min helg kommer, var så säker!

Kameran är min högra hand

Jag har med mig kameran i högsta hugg nu när jag är här nere. Kanske är det för att Andreas inte är med, så jag måste roa mig med något annat? Eller så är det så att jag vill ta många kort på mina nära och kära eftersom jag saknar dem så mycket när jag är fast i Stockholm? Hur som helst så tar jag mycket kort i helgen. Vissa blir bra, andra inte. Här är några från igår när vi satt i min moster Gunnels trädgård.

Hannes sitter i pappas knä. I bakgrunden sitter morfar och myser.Jag försökte ta fina bilder på mamma och pappa, men Joel var i vägen.Hannes retar Joel. Gunnels vän Maria skrattar gott åt det.

Joel:
Du vet vad som hände, du var där.

Med solsken i blick

Nu sitter jag på tåget hem till Göteborg och Kungälv. Det känns riktigt bra. Dagen var varit som dagar innan jag ska iväg brukar vara. Jag får lite saker gjort på förmiddagen och lite till, men sen börjar jag packa och plocka med saker och så väntar jag på att åka.

Promenad runt sjön Judarn kan se ut såhär:

Från mig till dig...?

Sverige exporterar mest vapen per capita i hela världen. Det betyder att om man skulle dela ut alla vapen som Sverige exporterar till alla svenskar med principen en till dig, en till dig, en till dig och en till mig så skulle jag exportera jättemycket vapen. Dessutom till diktaturer.

Detta gillar inte jag, så jag har skrivit på dethär upproret: www.demokratikriterium.nu Gör gärna det du också.

Vägen till tjockis-Sverige.

Jag kom just hem från Friskis. Det var så tokvarmt på passet att jag tror att jag aldrig kommer sluta svettas. Det märks att det är vår. Dels för att jag inte behöver ha jacka på mig när jag cyklar till eller från Friskis. Dels för att jag börjar känna av pollen. En bra, en dålig. Jag tänkte på en sak när vi slappnade av efter passet. Nu i vinter har jag gått upp i vikt. Mer än min gravida vän, till och med. Så mycket att jag är överviktig om man räknar ut mitt BMI. På gränsen, men ändå. När jag vägde som minst, för fyra år sedan, så sa mitt BMI att jag var precis normalviktig (eller vad det kan heta).

När jag går ner i vikt så tycker alltid folk att det är deras sak att varna mig för att jag går ner i vikt. Antagligen för att ni vill mig väl och det är ju trevligt. Men ändå. Jag har ju aldrig varit ens nästan på gränsen till underviktig. Nu när jag går upp i vikt så är det ingen som nämner det, trots att jag börjar bli överviktig.

Jag tycker att kroppsidealet inte bara är svårt att hänga med i, men också fel. Man behöver absolut inte vara så smal som idealet säger. Det menar jag verkligen. Jag försöker även mena det om mig själv.

Men att vara överviktig är inte bra. Och det är överviktig jag har varit tidigare och som jag riskerar att bli (jo, jag förtränger att jag är det nu, jag räknar med att glida ner till normal strax efter påsk). Varför är det då ingen som hjälper mig att se när jag går upp i vikt när ni gör det när jag går ner? Jag vill verkligen inte få diabetes eller problem med hjärtat eller ledbesvär och allt vad det nu är. Och nej, jag vill inte känna mig tjock och ful heller.

Det är inte konstigt att Sverige blir fetare och fetare om inte ens ens vänner och familj hjälper en att uppmärksamma när man går upp i vikt...

Nu är jag inte svettig längre, så nu ska jag duscha.

Nu är det måndag, snart är det helg.

Jo, det ju faktiskt. Redan på torsdag kväll åker jag till Kungälv för att fira påsk med la famiglia. Finfint.

Innan dess ska jag ha gjort ett litet arbete till Teologi och erfarenhet i nya testamentet-kursen, jag ska ha scoutledarna från Jakan på besök för att planera en hajk, jag ska ha tränat två gånger, jag ska ha fyllt i blanketten som jag fick i fredags som missionskyrkan vill ha för att kunna avgöra om jag bör bli pastor, och helst skulle jag vilja skriva hela min uppsats också. Vi får se hur det går...

Anhörigdag på livgardet

Idag har jag inte varit i kyrkan, utan på Livgardet och tittat på soldater som ska till Afghanistan om några veckor. Jag tittade speciellt på min soldat, Måns. Ja, så sa översten hela tiden, att vi ska umgås med våra soldater. Det gjorde vi. Det var trevligt. Jag åkte pansarvagn. Men jag fick inte skjuta något.Vår soldat Måns: