Damn you, häxan Hia-Hia! Eller Elina...

Jag vaknade och kände mig som vanligt. Lite trött, lite seg, men ändå att jag har sovit en natt och om någon timme när jag ätit frukost och druckit kaffet är jag redo för dagen. Som vanligt. Men sen ställde jag mig upp. Eller snarare: jag försökte ställa mig upp. Det var som att häxan Hia-Hia hade trollat bort halva mina vadmuskler och sytt ihop det som blev kvar så att muskeln är två decimeter kortare än vaden. Och nu står hon nån stans och skrattar sitt hemska skratt hia hia hia!!Igår frågade nämligen fina Elina om jag inte skulle följa med på Step istället för att gå på medel-gympa. Jo, det kan jag väl, tänkte jag och gick dit. Så jag hoppade upp och ner på en planka och försökte hänga med i koreografin så gott det gick och svettades oerhört mycket i en timme tillsammans med Elina, Frida och Rebecka och de andra. Och jag tyckte att det var kul, men inte vrålkul (det var nog i och för sig för att jag inte kunde den krångliga koreografin). Det var väldigt mycket koreografi och ju inte lika helhetsträning som gympan är. Men det var ändå roligt.

Jag gick hem och kände att jag tränat men jag var inte helt slut. Gött.

Och så vaknade jag alltså i morse och kände att jag hade tränat slut mina vader. Gött gött. Jag tror nog att jag kommer gå dit igen. Dels för att jag ju vill sätta koreografin och dels för att det är gött att verkligen känna att man tränade igår.

Felix:
Igår tränade jag step
Idag har jag inga vader