Om en halvtimme ska jag sitta på lektion i skolan. Metodkurs. Jag har tydligen kommit halvvägs i min uppsats. Nej, det har jag inte, så jag kommer antagligen spendera två gånger fyrtio minuter med att hålla tillbaka gråten och paniken. Önska mig lycka till.
Efter det så hoppas jag kunna läsa de sista 130 sidorna i den engelska boken som jag inte läst men som jag borde ha läst när föreläsningen börjar klockan ett. Jag har ungefär hundra minuter på mig. Jag ska även äta lunch på den tiden. Det kan bli tight.
Sen börjar min nya kurs Teologi och erfarenhet i Nya Testamentet. Jag valde kursen för att jag tyckte att det lät spännande och så är den en av mina favvo-lärare Rikard som har kursen. Men jag fick ett välkomstbrev häromdagen och där stod det att jag ska skriva tre mindre och ett större PM plus en hemtenta. Det är mycket mer än jag är van vid på en 7,5-poängskurs. Så jag hoppas att Rikard kommer förklara att det låter mer än det är. Annars kommer jag nog gråta och få panik igen.
Efter all denna panik och ångest och gråt så ska jag in till Dansens hus och se Klungans föreställning Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter. Jag hoppas kunna skratta så jag antingen kissar på mig eller gråter. Med tanken på dagen så hoppas jag nästan att det blir det första alternativet. Det är jobbigt att gråta.
Detta är Klungan: 
2 kommentarer:
Verkar som du har det lite kööörigt. Ta det lungt och tänk på en sak i sänder. (Så lätt att säga det!)Så kommer även denna vecka att bli en bra vecka.
J-E
Jag önskar dig lycka till! Kom ihåg att: "Det blir kväll i kväll också".
Skicka en kommentar