Gräset är grönare på mellandagarna

Jag uppskattar mellandagarna. Inte bara för att jag kan låtsas att jag är ledig, men det är en stor anledning till min uppskattning. Men också för att det är en tid för kultur. Ni vet, läsa julklappsböcker, spela julklappsspel, gå på bio, titta på kostymdramor på TV, lyssna på Vinter i P1. Som att jag och Andreas igår fick skynda oss till bion för att vi lyssnat på Leif GWs vinterprat och bion i sin tur gjorde att jag missade Downton Abbeys julspecial på TV, men det gjorde inget för den gick ju som repris i morse. Å, vad jag älskar Downton Abbey. Speciellt fantastiska Maggie Smith. På bio såg vi The girl with the dragon tattoo. Den var spännande och hemsk och bra. Den största överraskningen var att kapten von Trapp spelade Henrik Vagner. Eller jag menar att Christoper Plummer spelat båda rollerna. Efter bion gick vi hem. Jaha, det var väl inte så konstigt, tänker du. Men vi gick hem från Hötorget. Det är en promenad på två timmar, ungefär. Det är också en bra sak med mellandagarna. Promenader. Långa promenader.

Allt detta - "ledighet", kostymdramor, böcker, radio, promenader och att få gå hemma och skrota - det gör att jag skulle kunna ha mellandagar hela året om, tänker jag.

Och jag vet att jag skulle avsky det om det var så. I smyg går jag faktiskt här och längtar till på måndag. På onsdag kommer jag antagligen längta tillbaks till mellandagarna.