Ingen medalj för mig..

Eftersom Ida-Maria tagit upp detta, så får jag väl förklara...

Planen var att jag skulle springa Lidingö tjejlopp igår. Det är tio kilometer och jag har tränat inför det i sex veckor, till och med i veckan ätit och druckit så som mina coacher (bland annat Ida S, Morten och Daniel) sagt att jag skulle och laddat länge.

Varför i hela friden skulle jag springa Lidingö tjejlopp? undrar ni nu. Befogad fråga. Svaren är flerfalldigt:
1. Jag ville lära mig springa.

2. Jag blev itutad av Malin att jag skulle göra tjej-klassikern.
3. Jag ville ha medalj.

4. Kul grej.

Varför sprang jag inte, då? (Bort)förklaringarna är många:
1. Jag flyttade istället.
2. Min scoutledarkollega Carro gick in i församlingen, så då ville jag vara på gudstjänsten.

3. Malin sa att Lars-Åke spydde tre gånger i sista backen, så jag blev rädd.

4. Det var tråkigt väder.

Förutom att jag inte sprang loppet så tycker jag att jag fått ut mycket av det:

1. Jag har lärt mig springa. Det är inte tråkigt längre, och efter någon kilometer glömmer jag bort att det är jobbigt också.

Ja, ni kanske blev besvikna på mig nu. Jag tror att jag har tränat så att jag skulle kunnat slutföra loppet, så jag är nöjd ändå. Jag firade igår med att unna mig ett Friskis & Svettis-kort, så nu ska jag börja växla mina löppass med friskispass. Roligt!

Avslutningsvis vill jag tacka alla er som trodde på mig, som uppmuntrade mig och som hjälpte mig i förberedelserna. Utan er hade jag aldrig klarat av att börja springa! Kram på er!