Tankar inför Örebro

Imorgon förmiddag åker jag i en vit bil full av teologer mot Örebro för att vara med på Missionskyrkans kyrkokonferens och equmenias riksstämma. Både kyrkokonferens och riksstämma betyder årsmöte, men med tjusigare ord. Vi i kyrkan gillar tjusigare ord. Vi tycker bara att det är synd att inte alla fattar vad vi menar med de tjusigare orden. Men eftersom orden är så tjusiga så vill vi hellre ha kvar dem än att byta till ord som folk förstår. På exakt samma sätt är det inom den akademiska världen. Så jag börjar bli en hejare på tjusiga ord, eftersom jag nu finns både i den akademiska världen och i kyrkan. I alla fall. Fotot ovan är på Örebro slott, om ni undrar.

Ja, jag tänkte ju bli invald i equmenias styrelse. Jag är faktiskt lite nervös. Valberedningen har kommit med en rak lista, och det betyder att det står åtta namn på listan och det finns åtta platser i styrelsen. Det betyder i sin tur att om ingen som inte redan står på listan kandiderar på plats, så kommer jag komma in i styrelsen. Det tycker jag är lite tråkigt. Och dåligt. (Är det klokt att kritisera saker innan man kommer in i styrelsen? Antagligen inte, men det är ju ändå rak lista, så jag kommer ju komma in i alla fall...) Det betyder ju i sin tur att det är valberedningen (Hej Magda och Stina!) som bestämmer vilka som ska sitta i styrelsen. Å andra sidan så hade valberedningen ett svårt jobb med att överhuvudtaget hitta folk till platserna. Å tredje sidan, vad gör riksstämman om de, när de nu ska träffa de kandiderande, tycker att en av dem inte håller måttet? Och ingen annan ställer upp? Hmm...

Nu är det många tankar som mal i mitt huvud. Därför avslutar jag blogginlägget med något som bara får mig att le: