Dag 3

Nu har jag varit här några dagar. Nu börjar jag känna igen lite folk. Nu börjar jag koppla ihop folk med varandra. Och nu börjar jag få tusentals frågor. Det är roligt.

Idag har jag varit igång hela dagen, typ. Först var jag på kyrkans äldreboende (japp, de har ett äldreboende) tillsammans med en församlingsmedlem som gick dit och underhöll de äldre lite. Vi gjorde lite gympa och pratade om ett väveri och lite sånt i 45 minuter. De gamla var väldigt glada för besöket. Sedan drack vi 11-kaffe tillsammans med kyrkans och caféts (japp, de har ett café) och "stiftelsens" (äldreboendet drivs av en stiftelse) personal, och sedan gick vi upp till den andra avdelningen på äldreboendet och gjorde om proceduren. De gamla på den avdelningen blev också väldigt glada.

Efter det kom en av scoutledarna, Mariana, och hämtade mig och så åkte vi till ungdomsledaren, Mathias, och åt lunch. Kinamat blev det. Det var gott, och sällskapet var ännu godare. Efter det åkte jag till kyrkan och träffade Anna Lena, som pastorn heter (jag ska ta kort på henne också, jag lovar). Vi ska träffas minst tre gånger under VFU-perioden och prata. Idag ställde jag några av mina många frågor. Jag gillar Anna Lena skarpt! Hon är rolig och klok och ödmjuk och skarp.

Efter mötet med Anna Lena fick jag följa med den andre pastorn i kyrkan, Arvid, till en Isidor som fyllde 80 år. Han var helskön! Jättegod smörgåstårta fick vi. Jag var mätt när jag kom dit, men åt ändå två bitar. Då var jag proppmätt. Då fick vi kakor, sju sorters. Jag tog två. De var oerhört goda, inget margarin där, inte. Kaffe och hemgjord flädersaft till det. Då var jag fullständigt proppmätt. Då kom tårtan. Marängtårta. Jag tror att det var första gången i mitt liv som jag skakade av sockerchock. Det var nästan läskigt. Jag funderar nu på om jag ska skriva uppsats i hur man kommer undan trugande pensionärer som pastor, för såhär kan jag inte fortsätta!

Efter denna sockerchock fick jag följa med Arvid till Väse missionskyrka som har nyinvigning i helgen. De har renoverat i ett år, så nu har de invigningshelg. På söndag ska band klippas och allt. Ikväll bjöd de på en föreläsning om föräldrarnas inverkan på idrottande barn och ungdomar, som hölls av någon höjdare på Karlstads universitet som jobbade med BrommaPojkarna, eller hur det var. Jätteintressant. Nedan ser ni deras nya ljusbärare som ett par församlingsmedlemmas svetsat ihop. Till slut vill jag bara skryta med min värdinna Birgitta. Hon är fantastisk! Hon är 72 år och har fullt upp hela tiden. Just nu har hon ett gäng värninnor på besök som har med sig stickningar, men de verkar mest fika. Igår kom hon hem långt efter att jag hade lagt mig, då var hon på bokcirkel. Hon frågar hur jag mår, vad jag har gjort, om jag vill ha mat, hur det gick att cykla hem och allt möjligt. Och jag känner mig inte i vägen och jag känner inte att jag måste umgås med henne bara för att jag bor här. Bästa värdinnan!

Och igår när jag kom hem efter scout, till ett tomt hus, så hittade jag denna lapp på köksbordet:
Jag har det alltså väldigt bra.