Tankar om prioriteringar

Jag försöker desperat göra både ock. Både inför-jul-mysa med familjen och läsa ikapp den kurslitteratur som jag inte (vad är det fina ordet för orkat? Ja, just det) prioriterat i höst. Det går sådär.

Det största problemet är inte att litteraturen är tråkig. Jag menar, vem hade inte velat sätta tänderna i böcker som Det etiska kravet, A Short History of Ethics och Feminism and Christian Ethics? Problemet är att det är mycket roligare att hjälpa pappa att handla julklappar och att baka saffransskorpor och koka knäck med mamma. Så jag gör det i stället. Knäcken blev lite för hård, och några av skorporna blev lite brända, men annars är jag nöjd.

Ikväll ska jag umgås med fina Malin Andresen, vilket är på tiden. Och igår fick jag äntligen en nyårs-inbjudan till Kristin, så nu behöver jag inte ängslas över det. Jag har försökt kontakta Jonatan, men han är upptagen på annat håll, och det är helt okej...
Annars har jag inte så mycket vänner här i Kungälvstrakten. Det är mest familjen. Det är lite tråkigt. Ibland avundas jag mina bröder som bor kvar i Kungälv och har de flesta av sina vänner i Göteborgsområdet. Jag har mina utspridda över landet. Det är också roligt, men det kräver att man håller kontakten. Jag är inte så bra på det som jag hade velat. Jag har inte några naturliga ställen där jag träffar mina utspridda vänner. Och jag har inte så många att umgås med när jag är hemma i Kungälv. Jag har inte så många att umgås med i Stockholm heller. Där träffar jag folk i skolan, men det är inte så många som jag umgås med annars.

Till er som känner att jag inte håller kontakten så bra skulle jag vilja säga att jag tänker på er ofta. Tyvärr orkar jag inte alltid ringa. Eller skriva brev. Ibland orkar jag inte ens smsa. Men jag tänker på er. (Jag undrar om tanken räknas, egentligen... Antagligen inte...)