Nu lämnar jag västkusten

Ja, nu sitter jag på tåget till Stockholm. Det känns både lite tråkigt och lite skönt. Jag vill hemskt gärna komma hem till Andreas, och jag ser fram emot den nya kursen (Paulus och breven) som börjar på torsdag.

Samtidigt kommer jag sakna Kungälv. Kanske inte staden i sig så mycket, även om jag gillar den, men framför allt människorna. Idag hade jag möjlighet att vara på gudstjänst i min gamla hemförsamling eftersom min praktikhandledare är i Chicago. Det var trevligt. Kungälvs musikkår spelade, Elin var där med sin lilla dotter Astrid, som jag inte hade träffat innan (hjälp va söt hon är!) och Jocke som jag inte träffat sedan Stinas bröllop var där. Och många andra...

Jag hoppas att det är vår och sol i Stockholm också, nu i helgen har Västkusten verkligen visat upp sin bäst sida för mig. Tack!