Ja, Strängnäs. Jag såg inte så mycket av staden förutom att de bara har ett tågspår. Jag blev lite nervös när jag skulle hem och inte hittade en perrong för hem-tåget. Jag trodde att de hade lurat mig och kidnappat mig. Men sen förstod jag att de bara hade ett spår och att både tåget till och från Stockholm gick på det...
Predikan gick bra. De var väldigt vänliga i kyrkan och log uppmuntrande när jag predikade. Det är skönt. Många tackade mig efteråt och en tant (det var många tanter) sa att jag var söt. Tyvärr hade de inget kyrkkaffe, för de hade nattvard (jag vet att det är en "gemenskapsmåltid", men den är väldigt osocial). Men jag fick luncha på en pizzeria med pastorn. Det var gott och obekvämt för oss båda.
Jag var oerhört trött när jag till slut åkte med tåget hem. Väl i Stockholm träffade jag Angelica och firade internationella kvinnodagen med en cheesecake och en kaffe. Gott gott gott.
1 kommentar:
Du är duktig du som håller så många bollar i luften. Läser, predikar, är social och förser oss bloggläsare (jag läser bara din) med trevliga nedslag i din verklighet.
Det får mig att känna mig som en slö soffpotatis där de bollar som nu är i luften visas på TV i semifinaler i bandyns slutspel. Men glädjande nog har ett vårtecken dykt upp på garageuppfarten som utmanar till stor aktivitet - Hymer.
Skicka en kommentar