Jakan (Låter som "Jag kan". Klämmig ordvits, kan man tycka.)

Imorgon installeras jag som ungdomsledare i Jakobsbergskyrkan. Det känns så tokbra! Jag gjorde mitt första framträdande i kyrkan idag på församlingsdagen som vi hade på THS. Jag träffade fem helsköna tonåringar: Filip, Tobias, Kajsa, Lisa och Sandra. De är tydligen större delen av järngänget. 14-16 år och hur bra som helst. De har på eget initiativ (med lite hjälp av Markus, tror jag) startat Söndagsklubben, som är söndagsskolan. Bara en sån sak. Jag är imponerad.

Markus är min nya kollega som har redan jobbat i Jakan ett år (eller är det två? Det måste jag ta reda på...), men som nu ska gå ner till 30% för att avsluta sina pastorsstudier. På grund av det ska jag och Tobias också jobba tillsammans med Markus i ett team i kyrkan. Tobias och Markus går båda två fjärde året på THS och är pastorskandidater i missionskyrkan.

Det känns hur lyxigt som helst att få ha massa kollegor. Jag menar i kyrkan. Som jobbar med samma sak som jag. Jag är van vid att ha en eller två kollegor. En pastor och kanske en diakon. Men pastorn jobbar i regel med församlingen och diakonen med... öh... de gamla i församlingen. Och jag som ungdomsledare jobbar med ungdomsarbetet. Själv. Men nu kommer jag ha två grabbar som kommer jobba med ungdomsarbetet också. Lyx!

Tobias (till vänster) kommer att ansvara för konfirmationsarbetet. Markus (till höger) kommer att ansvara för tonår, eller tgif - thank God it´s friday - som de kallar det. Mitt ansvar är att starta upp scoutarbetet som har lagts ner på grund av ledarbrist men som man nu vill starta om.

Markus hade sagt till sin fru Lisa att jag verkade väldigt laddad. Och det är jag. Det känns helt fantastiskt. Bara roligt ska det bli. Eller, lite läskigt och mycket roligt. Men jag är laddad! Hurra!

Joel:
Jag ska installeras som ungdomsledare imorgon.
Jag kommer ha två kollegor: Tobias och Markus.
Jag ska starta upp scoutarbetet.
Det ska bli roligt.