Hemma från hemma

Nu har jag kommit hem från morfars kalashelg. Det har varit oerhört trevligt och avslappnande att vara hemma. När jag kom hem i torsdags och så hade mamma gjort köttfärspaj. Mmm... Och så kom mina bröder förbi och åt upp den. Så det var en trevlig kväll.

På fredagen var jag hos frisören, sen åkte jag och hälsade på mormor på äldreboendet, sedan åkte jag in till stan och åt lunch med Malin. Nu tänker uppmärksamma läsare, var det inte Kristin som hon skulle träffa? Och det var det, men hon har svininfluensan, så jag hoppade över det och såg till att träffa Malin istället. (Be gärna en extra bön för Kristin så att hon blir frisk och kry snart.) Det var underbart att träffa Malin. Vi åt buffé på Röhsska museet. Det var gott. Jag blev tokigt mätt (återkommande tema på helgen, by the way).

Sedan åkte jag hem och somnade i soffan och sedan åt jag potatismos. Och sedan åkte jag in till stan igen för att träffa min kulturella vän Jonatan. Han hade fixat biljetter till en teater som hette Publiken. Den var... märklig. Oerhört märklig. En bit in i första akten kom en gorilla in, dansandes schottis. Och det var nästan det mest normala i hela pjäsen. Men den var väldigt intressant. Och rolig. Och underlig. Men jag skulle absolut se den igen (om inte annat för att försöka förstå lite mer). Det är oerhört trevligt att ha en vän som tar en med på teater. Jag uppskattar honom lika mycket som Publiken var märklig. Minst.

Sedan gick vi och fikade. Jag åt morotskaka och drack kanelte. Och då kom Andreas från Stockholm. Då började grabbarna prata om saker jag inte fattade något av och jag tröttnade lite. Dessutom märkte inte Andreas att jag hade klippt mig. Och jag har klippt av mig åtminstone nån decimeter i nacken, så det borde han ha sett, tycker man. Men jag satt vid ett cafébort med två av mina favoriter, så jag borde väl inte klaga.

På lördagen var det kalas för morfar Curt. Det innebar för min och Andreas del att vi väcktes av min mamma som kom med en lista på saker som vi skulle göra undertiden hon och pappa var hemma hos morfar och åt smörgåstårta med gamla pastorer. Jag och Andreas kom på att nästa gång vi ska vara i Kungälv och det ska hållas något slags kalas på Vetegången så ska vi bo hemma hos Hannes istället.

Men kalaset var väldigt trevligt. Alla mina kusiner på mamma-sidan var där, så det var fullt hus. Alltid trevligt. Morfar och mormor var väldigt nöjda. Jag hann tyvärr inte prata så mycket med dem, kanske för att jag fick sitta vid "under 26"-bordet i köket och inte med de vuxna i vardagsrummet (mamma hade fått för sig att vi kusiner skulle vara för högljuda, jag vet inte vad hon fick det ifrån...). Men maten var god, jag blev för mätt, mormorochmorfar var nöjda, så jag är mycket nöjd.

En stund in i kalaset hände det oundvikliga och Joel muckade gräl med Andreas. Jag älskar Anderas.

Vi hängde en del hemma hos Hannes också. Han har en lägenhet som är perfekt för mig. Två stora rum, ett bra kök med nya vitvaror, balkong och badkar och lagom billig hyra. Dessutom ingick det att Hannes flickvän sydde upp gardiner, så det kan inte bli bättre. Eller, just det, den kunde ha varit i Stockholm och varit min istället för Hannes. Men det är ju roligt att det går bra för honom...

Hannes är trummis, om ni missat det. Och hans band Smurfslakt har gjort en ny demo, vars framsida är slående lik Ebbas Gröns We´re only in it for the drugs!, och heter dessutom We´re only in it for the Punks! Tänka sig.

Innan jag åkte tillbaks till Stockholm så fick jag köttfärslimpa, potatis, sås, kokta morötter och lingonsylt. Så gott. Jag längtar lite tillbaks...

Joel:
Jag har haft det bra i helgen.
Jag har varit mätt ofta.
Kristin har svininfluensan, så jag träffade inte henne.
Jag har träffat Malin och Jonatan och gått på en konstig teater.
Hannes har en bra lägenhet.