Nu är jag borta igen. Borta hos Birgitta. Det är bra här, men det är inte hemma. 
Jag var i Örebro idag. Träffade Andreas. Jag var tvungen att få träffa honom, och Gud gjorde ännu ett mirakel: han ändrade på Andreas annars så fasta schema och gav Andreas ledigt idag när jag är ledig. Så jag tackar Gud och Andreas schemaläggare för det.
Vad gör man i Örebro en måndag? Inte mycket. Vi gick runt. Tittade på saker. Var tillsammans. Jag var deppig, för jag kom på hur mycket jag saknar Andreas. Jag vill hem. Han har gjort det fint i lägenheten, gjort sig av med flyttkartonger, köpt tv och satt upp gardiner i sovrummet.
Jag var i Örebro idag. Träffade Andreas. Jag var tvungen att få träffa honom, och Gud gjorde ännu ett mirakel: han ändrade på Andreas annars så fasta schema och gav Andreas ledigt idag när jag är ledig. Så jag tackar Gud och Andreas schemaläggare för det. 
Vad gör man i Örebro en måndag? Inte mycket. Vi gick runt. Tittade på saker. Var tillsammans. Jag var deppig, för jag kom på hur mycket jag saknar Andreas. Jag vill hem. Han har gjort det fint i lägenheten, gjort sig av med flyttkartonger, köpt tv och satt upp gardiner i sovrummet. 
Jag kan bli lite sur på att skolan ser till så att gifta pastorskandidater får göra VFU nära sina fruar och män, så att de kan bo hemma eller i alla fall åka hem då och då, medan jag blir skickad över nästan hela Sverige (i och för sig på det korta hållet, men ändå). Som om jag inte saknar min älskade sambo lika mycket som om jag vore gift... Var jag inte bitter innan så är jag det nu.
2 kommentarer:
Va bra det har blivit för Er två - ni har fått ett gemensamt hem! Det trodde vi inte så sent som i somras; vi kunde bara hoppas och längta med Er. Längta är jobbigt i stunden men tänk va fattigt om man aldrig längtade.
...ojoj... borde gett dig mer ledigt. Kan han komma i helgen såååå kan vi ju ordna husrum? :0(
Skicka en kommentar