Här ska ni få er en historia från mitt liv som kanske känns som att ni läser min dagbok, men det gör ni inte. Dessutom kommer det en knorr på slutet som gör denna dystra berättelse till en yster berättelse.
Igår var jag glad. Jag och Angelica åt söndagsmiddag (sushi) och sen skulle jag hitta ett par skor.
Men eftersom jag var så glad så tänkte jag att jag skulle hitta ett par jeans, eftersom de som jag hade på mig har jag redan lagat sju gånger (på riktigt, inte på ljug) och nu är de sönder igen. Så jag provade jeans.
Jag har läst att tjejer provar i snitt 14 par jeans innan hon köper ett par. Jag var uppe i 11 par redan innan igår, så tänkte jag att jag skulle hitta ett par och faktiskt köpa dem.
Jag provade två par på H&M, men de var inte klockrena. De var väldigt snygga, men passade inte helt. Och eftersom jag då bara var uppe i 13 par och jag fortfarande var glad så tänkte jag att jag inte skulle köpa dem, utan att jag skulle hitta ett par som var perfekta. Så vi gick vidare. Vi kom till ett JC med ett äckligt överkäckt butiksbiträde som ville hjälpa till. Eftersom jag inte vet något om jeans förutom att de ofta är blåa så lät jag henne hjälpa mig. Jag muttrade något om att jag inte tycker om att prova jeans och då nästan skrek hon "det är jätteroligt att prova jeans!". Då tänkte jag att hon borde förbjudas att ha kundkontakt, eftersom hon inte har någon känsla.
I alla fall, sex par senare grät jag i provhytten (inte ljug nu heller). Jag köpte inga jeans, men hade blivit av med all livsglädje. När scouterna säger att scouter möter svårigheter med gott humör, så menar man inte att prova jeans. Det är ett av undantagen.
Så jag åkte hem och försökte tycka att jag inte alls var så tjock och fläskig som jeansen och provhytten sa till mig att jag var. Jag försökte intala mig att det inte var mig det var fel på utan att det var modeskaparna. Det är ju det jag tycker egentligen, men det är svårt att tycka det när man har provat jeans (och även bikini) och det inte går bra, vilket det ju oftast inte gör.
Dystra Maria gick och la sig och dystra Maria vaknade. Dystra Maria gick till skolan. Väl i skolan hade dystra Maria dogmatik, vilket brukar vara väldigt inspirerande, men i början av föreläsningen gick Jayne bara igenom vad vi gick igenom om den heliga Anden förra veckan, så jag var lite försjunken i mina dystra tankar. Då skrev underbara Karin Ingridsdotter ett meddelande till mig på en bit toalettpapper. Hon skrev "Du är söt" och ritade ett hjärta. Jag fnissade lite och sa "äsch då". Då skrev hon "Vi andra fixar oss med smink o diverse grejer men du är naturligt vacker...".
Då tänker jag att oj, vilken underbar människa Karin Ingridsdotter och vad bra Gud är som använder henne till att göra dystra Maria till ystra Maria. För Karin kunde ju omöjligt veta att jag kände mig ful just idag. Åhhh vad bra jag har det!
Igår var jag glad. Jag och Angelica åt söndagsmiddag (sushi) och sen skulle jag hitta ett par skor.
Men eftersom jag var så glad så tänkte jag att jag skulle hitta ett par jeans, eftersom de som jag hade på mig har jag redan lagat sju gånger (på riktigt, inte på ljug) och nu är de sönder igen. Så jag provade jeans.
Jag har läst att tjejer provar i snitt 14 par jeans innan hon köper ett par. Jag var uppe i 11 par redan innan igår, så tänkte jag att jag skulle hitta ett par och faktiskt köpa dem.
Jag provade två par på H&M, men de var inte klockrena. De var väldigt snygga, men passade inte helt. Och eftersom jag då bara var uppe i 13 par och jag fortfarande var glad så tänkte jag att jag inte skulle köpa dem, utan att jag skulle hitta ett par som var perfekta. Så vi gick vidare. Vi kom till ett JC med ett äckligt överkäckt butiksbiträde som ville hjälpa till. Eftersom jag inte vet något om jeans förutom att de ofta är blåa så lät jag henne hjälpa mig. Jag muttrade något om att jag inte tycker om att prova jeans och då nästan skrek hon "det är jätteroligt att prova jeans!". Då tänkte jag att hon borde förbjudas att ha kundkontakt, eftersom hon inte har någon känsla.
I alla fall, sex par senare grät jag i provhytten (inte ljug nu heller). Jag köpte inga jeans, men hade blivit av med all livsglädje. När scouterna säger att scouter möter svårigheter med gott humör, så menar man inte att prova jeans. Det är ett av undantagen.
Så jag åkte hem och försökte tycka att jag inte alls var så tjock och fläskig som jeansen och provhytten sa till mig att jag var. Jag försökte intala mig att det inte var mig det var fel på utan att det var modeskaparna. Det är ju det jag tycker egentligen, men det är svårt att tycka det när man har provat jeans (och även bikini) och det inte går bra, vilket det ju oftast inte gör.
Dystra Maria gick och la sig och dystra Maria vaknade. Dystra Maria gick till skolan. Väl i skolan hade dystra Maria dogmatik, vilket brukar vara väldigt inspirerande, men i början av föreläsningen gick Jayne bara igenom vad vi gick igenom om den heliga Anden förra veckan, så jag var lite försjunken i mina dystra tankar. Då skrev underbara Karin Ingridsdotter ett meddelande till mig på en bit toalettpapper. Hon skrev "Du är söt" och ritade ett hjärta. Jag fnissade lite och sa "äsch då". Då skrev hon "Vi andra fixar oss med smink o diverse grejer men du är naturligt vacker...".
Då tänker jag att oj, vilken underbar människa Karin Ingridsdotter och vad bra Gud är som använder henne till att göra dystra Maria till ystra Maria. För Karin kunde ju omöjligt veta att jag kände mig ful just idag. Åhhh vad bra jag har det!
Jag ska rama in denna lapp och hänga den bredvid min spegen.En sista sak: Jag kom på att det är i snitt 14 par jeans och eftersom jag tidigare har provat kanske bara fyra par, så kan jag slappna av. Å andra sidan behöver jag verkligen jeans nu... Ja, vi får se hur det blir...
2 kommentarer:
GUD är god och "hon" har många människor till hjälp!
Du är inte bara naturligt söt, du är underbar och himla rolig dessutom! Om tantåsikter räknas. Lycka till med jeansprovandet.
Skicka en kommentar