Palme-uppdatering

Jag pratade med mamma vid lunchtid och hon hade läst förra blogginlägget. Hon bad mig köpa några rosor och lägga dem vid plattan i backen, och det gjorde jag. Det var många andra som också gjorde det. Jag stod där ett tag och tittade på alla som gick förbi. Alla stannade upp, till och med de mest stressade stockholmarna. Det var fint. En av de andra som la dit rosor frågade mig vad min relation till Palme var. Jag sa att jag var ett halvår när han dog, men born and raised sosse och att jag la dit blommor för mina föräldrar. Han tyckte att det var trevligt.

Som det sossebarn jag är...

Jag var ungefär ett halvår gammal för 25 år sedan. Då dog stadsminister Olof Palme.Alla svenskar har en relation till Olof Palmes död, sägs det ibland. Jag tror att jag är en av de få svenskar som har en relation till hans död trots att jag bara var ett halvår gammal. Det beror naturligtvis på att jag är ett sossebarn. Pappa har lunchat med Olof Palme en gång. På riktigt alltså. Pappa lämnade en fax till Palme, eller hur det var. Och om ni vill höra en konstig historia om hur det var när nån fick höra om att Palme var död, så ska ni fråga min pappa. När jag var barn trodde jag ibland att vi, alltså min familj, kände Palme när han levde. Jag till och med sa till mina kompisar att jag hade träffat Palme. De visste inte vem Palme var. Och jag försökte lösa mordgåtan. Jag trodde att det var Jelena Rennerova som hade dödat honom för att hon var svartsjuk på Lisbet. Jelena var Olofs första fru, visste ni det? Det visste jag när jag var barn. Mamma tyckte att jag skulle skriva ett brev till Palmegruppen och tipsa dem. Jag vet inte om jag gjorde det.

Nu läser jag tidningsartiklar och ser på både Veckans brott och Efterlyst när det handlar om Palme. Jag har fortfarande en relation till honom. Idag ska jag gå förbi plattan i backen och se om det ser annorlunda ut än förra året.

Joel:
Jag har en relation till Olof Palme.

Drömmer mig tillbaks

Jag har återigen gjort något dumt. Jag har tackat ja till att sjunga i gudstjänsten. När de frågade tyckte jag att det lät som en bra idé. Roligt att få sjunga, roligt att få vara med. Men nu när det bara är tjugo timmar kvar tycker jag att det är väldigt väldigt jobbigt! Jag är ju ingen solist. Jag gillar att sjunga. I kör! Inte själv. 

Jag älskar att sjunga i kör. Helst gospel. Det är fantastiskt roligt. När jag bodde i Vetlanda var jag med i en av Sveriges roligaste och enligt mig bästa körer, Gospelbolaget. Det var så tokigt roligt. Amatörer allihop, men så sjukt bra! Sånt tryck! Jag saknar de där söndageftermiddagarna i körrummet i Vetlanda missionskyrka. 

Jag har tyvärr inga bra bilder på kören, men här är en. Inte för att det kan synas på en bild hur bra jag mådde när jag fick sjunga i kör, men i alla fall...

Joel:

Imorgon ska jag sjunga. Ensam.

Jag gillar att sjunga i kör.

Favorit i repris.

Fredagkväll är tacokväll. Men inte denna vecka, inte hemma hos oss i alla fall. Ikväll blev det morots- gurk- och selleristavar med guacamole och holiday-dip. Riktigt fint! Och naturligtvis semifinal i På spåret. Jag vill inte skvallra om ni inte sett det än, men jag gillade att de som vann vann.

Nästa vecka är jag och Andreas hemma på västkusten. Underbart!

Joel:
Fredagkväll är alltid trevligt.
Dip är gott.
Nästa vecka är jag på västkusten

Här sitter jag och svettas

Alla vet att man ska röra på sig. Bra att motionera. Viktigt att träna. Det som inte alla vet är att det är skönt att träna. Jag visste det inte. Jag är fortfarande förvånad över att jag gillar det så mycket, ändå har jag tränat mer eller mindre regelbundet i tre två och ett halvt år nu. Men det är faktiskt riktigt härligt att träna. Jag har för mig att det är något kemiskt i min kropp som gör att hjärnans belöningssystem reagerar positivt vilket gör att jag gillar att träna. Är det någon som vet hur det ligger till?

Just nu tränar jag på Friskis och svettis. Det är fantastiskt. Dels för att det är rolig träning, men framförallt för att det är så mycket olika människor där. Jag blir glad av att se olika människors träningsstilar, kläder och brist på taktkänsla. Jag är aldrig sämst, det finns alltid någon som inte hänger med i rörelserna och någon som, likt mig, inte orkar göra alla armhävningar.

Jag älskar att några fina människor har utvecklat det kristna alternativet till aerobics - praise-r-cise. Med kristen musik. "I dedicated my diet to Jesus and I lost 85 pounds... And whith praise-r-cise I'm keeping it of for good" säger grundaren. Tänk om jag hade praise-r-cise, då skulle jag vara smaaaal!!! Men jag tror att Gud tycker att det är okej att jag går på Friskis eftersom han hittat på belöningssystemet i hjärnan och detdär.

Gävlar också.

(hahaha, jag kunde inte låta bli.)

Igår var jag och Andreas var uppe i Gävle för att hälsa på min mamma. Hon har bott där i en och en halv vecka för att ta hand om sin syster som ligger på sjukhus. Så vi åkte upp och hälsade på. Det var riktigt trevligt. Vi passade på att ordna Britts pocketböcker i färgordning. Vi funderade på om hon skulle märka något, så för att vara på den säkra sidan skriver jag om det här på bloggen. Och så åt vi mammas goda fisksoppa och nybakat bröd tillsammans med mina kusiner. Att träffa dem är alltid annorlunda. Och roligt. Vi skrattade mycket. Oftast åt varanda...
På kvällen var jag och Andreas kulturella. Vi gick på teater och såg Shakespeares Trettondagsafton. Den var bra och rolig. Men det är alltid svårt att se Sunes pappa som något annat. Och även Måns. Men det gick bra till slut.

"The things you own end up owning you"

Igår kväll slog vi på stort. Andreas vän Måns kom hit. De gjorde hamburgare. Alltså riktigt gjorde. Bröd och kött och coleslaw och potatisklyftor. Riktigt gott. Vi blev alla förvånade över hur mättande en hemmagjord hamburgare är om man jämför med en köpehamburgare. Och så gott!

Vi såg på På spåret (gött att de vann!) och klassikern Fight club. Jag har inte sett den på länge och kom inte ihåg mycket alls. Men jag var fast. Den handlar om så mycket mer än grabbar som slåss i bar överkropp. Den handlar lika mycket om att "the things you own end up owning you", som Tyler Durden säger.

equmeniagrejor

Jag sitter och läser på equmenias delegationsordning. Alltså vem gör vad och vem bestämmer över vem. Jag ska träffa revisorer idag, nämligen. Spännande. Jag funderar på att kamma håret så att jag ser respektabel ut. Får se om jag orkar.

Första helgen med equmenia var vi i Pilås och fiskade kräftor. Det var väldigt roligt. Och gott. Sedan dess har det varit mycket mer papper och tyckande och ekonomi och sånt. Det är också väldigt roligt, men på ett annat sätt. Jag gillar att tycka saker. Och här får jag tycka saker som leder till något. Jag får vara med och bestämma vad equmenia ska ha för verksamhet och vad vi ska lägga pengar på och hur vi ska hantera Gemensam Framtid och massa annat. Det är riktigt riktigt roligt.

Men det är som min gamla ska'ut-vän Tobias säger: det viktiga är att sitta och grilla korv med scouterna. Alltså, det viktiga är det som händer i mötet med människor. Som jag ser det är vi på equmenia bara till för att hjälpa till att mötet ska bli så bra som möjligt. Och om jag får säga det själv så gör vi det vi ska göra väldigt bra.

På tal om det så var jag och badade med scouterna i onsdags. Hur roligt som helst! Men det är helt lagom att vara sex vuxna på elva scouter om man är i badhuset.

en liten inblick i hur det är på ths...

Jag sitter på skolan och försöker få saker gjort. Det är svårt!!

Under tiden som jag väntar på inspiration läser jag blipastor.nu som är "en samlingsplats för de som är intresserade av kallelsen till pastor". Där bloggar pastorskandidater, missionskyrko-kändisar, lärare och Rune. Rune är utbildningssekreterare på missionskyrka och kontaktlärare för pastorskandidaterna i missionskyrkan och även vår spion i lärarrummet. Vi har väldigt bra lärare här på skolan, men ibland gäller regeln "står det inte skrivet så gills det inte" lite väl mycket:

Grattis syrran!

Idag är det den 15e februari, vilket betyder att min kära vän och syster Johanna fyller år. Inget konstigt med det, det gör hon varje år. Det som kan vara konstigt är att jag kallar henne syster trots att vi har olika mammor och pappor. Men för mig är Johanna och Emelie släkt. Vi firar jul ihop, vi firar födelsedagar ihop, vi har sporadisk kontakt och vi bryr oss om varandra väldigt mycket. Precis som man gör med den släkt som man delar gener med.

Jag hoppas du har en fin dag, Johanna. Hälsa familjen. Kram

Lördagspromenad

Igår var det snöstorm. Idag är det solsken. Jag tycker bättre om sol än snö. Jag gick en långpromenad med min kamera och en P3-dokumentär. Lördagar är fina!

Underbara film.

Jag har just kommit hem från biografen. Jag ville gärna se filmen The Kings Speech, jag hade sett trailern och tyckte att den såg mysig ut, så jag släpade med mig Andreas in till stan. Så värt!

Den handlar om Albert Frederick Arthur George, aka Bertie, aka hertig av York, aka George VI av Storbritannien, väldigt bra spelad av Colin Firth. Han stammade. Bertie, alltså. Han ville inte bli kung eftersom han inte kunde tala rent. Han hittade en talpedagog och fick en vän. Och då bröt andra världskriget ut.

Filmen är inte bara spännande, rolig och sorglig, den är vacker också.

Jag skrattade högt många gånger, jag kände Berties ångest många gånger, jag grät en gång.

Se filmen! Väl värt pengarna.

Maria Hedman is lite rädd för dagen

Idag ska jag försöka läsa en bok som heter Depression - en vanlig sjukdom av Danuta Wasserman. Ni kanske förstår min oro...

Dagens tips

Känner du dig sunkig ibland, men orkar ändå inte tvätta håret? Så var det för mig idag. Mitt tips för de dagarna är: klä upp dig. Jag tog på mig kjol, ett halsband och skorna som jag köpte i panik tre timmar innan mormors begravning för att jag inte hade några fina med mig ner till Kungälv. Resultatet: sju personer på skolan sa att jag var fin. Smidigaste knepet ever. Förra veckan fick jag ett brev från världens bästa Eyvor med en present i. En jättefin berlock i form av ett grönt hjärta. Jag satte det på ett halsband som jag tycker är fint, men lite tråkigt. Nu blev det jättefint! Tack Eyvor!

saknar min grapefruktjuice

Nu är jag hemma från Bjärka-Säby och retreaten. Det var härligt. Men jag var lite sjuk och är det fortfarande, så jag känner mig tyvärr inte så utvilad och fräsch. Men maten var god och jag blev andligt påfylld och det var trevligt folk, så jag är väldigt nöjd.

Förmiddagen och tankar om retreat

Nu på förmiddagen ska jag packa, för om fem timmar är jag på väg till Bjärka-Säby för att ha retreat- och samtalsdagar med pastorskandidaterna. Det ska bli trevligt.

Jag hoppas att jag också kan skriva ihop en mini-predikan till Kommunikationskursen som jag ska ha på måndag. Helst skulle jag läsa lite om depression också. Och skriva lite om syfte och metod till uppsatsen. Och städa och diska borde jag göra. Och müslin är slut, så jag borde göra mer. Och så missade jag På spåret förra veckan, så det vill jag egentligen se.

Jag förstår inte varför vissa människor tycker att det verkar jobbigt att vara på retreat. Man blir serverad jättegod mat regelbundet, man får lyssna till kloka ord av retreatledaren, man får gå på långa promenader, man får läsa vanliga böcker (=inte kurslitteratur), man får läsa bibeln för sin egen skull, man får ro att skriva dagbok, man får sitta framför brasan och mysa. Och man slipper vara sällskaplig och trevlig mot folk. Det är jätteskönt!

Hejdå!

Nästa sak på att göra-listan

Jag fick just tillbaks mitt PM i Religionspedagogik och är i och med det helt klar med höstterminen 2010. Skönt!

Och nu har jag träffat min uppsatshandledare Ulf för första gången. Vi pratade igenom min uppsatsidé och stakade ut vad det är jag kommer att skriva om. Jag har haft tusen idéer i huvudet och inte vetat i vilken ände jag ska börja, så det är underbart att vi redde ut det lite. Jag ska skriva om den teologiska motivationen att gå in i ungdomsledartjänst i Svenska Missionskyrkan, och hur det förhåller sig till verkligheten, ungefär. Jag ska intervjua ungdomsledare och eventuellt fd ungdomsledare. Det ska bli jätteroligt!

Här är fyra ungdomsledare som jag inte ska intervjua:

Nu är det bara att sätta igång. ...

Smile with your eyes!

Igår när jag kom hem från en lång lång skoldag hade Andreas lagat god mat och köpt en stor och vacker bukett blommor till mig för att vi varit tillsammans i fyra och ett halvt år. Vi hade ingen vas, så blommorna står i müsliburken. Efter middagen gick jag på bio med några tjejer från skolan. Vi såg filmen Burlesque. Det var en blandning av filmerna Moulin Rouge, Cabaret, Chicago och Coyote Ugly, ungefär. Alltså väldigt trevlig att se, men inte speciellt djupt. Christina Aguilera har en fantastisk röst, må jag säga. Helt otroligt att den stora rösten får plats i den lilla kroppen. Här smisear Andreas vid morgonkaffet. Han är fin!

Som ni ser så har jag mycket bra i mitt liv just nu.