Min kille är kändis!!

Jag läste just ett mail från Eyvor. ANDREAS ÄR MED I TIDNINGEN!! (Okej, det är Alingsås Kuriren, så han kanske inte är rikskändis än, men ändå.) Jag är så stolt! Och som ni ser så är jag publicerad fotograf (också Alingsås Kuriren, men men). Klicka här om ni vill läsa artikeln. Den är trevlig, men det står inget om mig.

Snart är han hemma, min pojkvän. Det är lite jobbigt att inte kunna räkna ner dagar, han vet ju inte när han kommer vara klar. Men nu är han i Luleå kommun, så han borde vara klar snart tycker jag.

Daniel Lemma

I onsdags var jag på Liseberg igen. Daniel Lemma spelade på Taubescenen. Det såg ut såhär:

Jag såg dethär: Kalle Andresen är för lång för att sitta bakom på en konsert. Men det gick fint ändå. Det var uppehåll och Malin var där och det var fint. Det är lite tråkigt att sitta på en konsert som gungar så mycket, men men...

Imorgon är det bröllop. Johanna och Martin. Underbart!
Om några dagar kommer Anderas hem. Underbart!

Hos Karin

Jag har varit på mini-semester i Lidköping och hälsat på Karin och Anders. Det var oerhört trevligt. Karin är den av mina vänner i min egen ålder som har flest vuxenpoäng. Man, bil, hus och färdigutbildad. Det skulle vara trevligt att ha något av det...

Mycket lakrits och hus-prat blev det. Också en del tv-spel, jag var inte så bra, men jag hade roligt.

Japp, jag provade Karins bröllopsklänning. Jag var jättefin. Inte lika fin som Karin var för ett år sedan. Jag kände mig som Monica i Friends som gick omkring i Emilys brudklänning. Jag håller med henne om att man mår bättre i en brudklänning.


Idag shoppade vi lite. Det var inte meningen, men det är ju oftast då som det går bäst. Jag köpte en kofta och ett par skor. Jag är så nöjd!

Summa sumarum (hahaha, vilket bajsnödigt uttryck) så var det oerhört roligt att åka till Lidköping.

Födelsedagarna bara ramlar över mig

Idag fyller min mormor 79 år (även om hon bestämt hävdar att det är 49). Så vi var där och åt princesstårta. Jag fick/tog rosen. Den var god.

Familjen Paulander sitter och fikar. Om ni tycker att de ser lite konstiga ut så stämmer det ganska väl med verkligheten. Men de är snälla ändå.

Nu är nästa födelsedag min! Och jag började firas igår av Angelica, som inte är här när jag fyller år. Jag fick två flodhästar i plast. Konstigt tänker du, inte alls konstigt tänkar jag och Angelica. Det är nämligen så att om jag skulle vara ett djur så skulle jag vara en flodhäst. De ser glada och lite dum-snälla ut, men de är världens farligaste djur. Så därför fick jag flodhästar.

Nu funderar ni kanske på vad ni ska ge mig i födelsedagspresent och jag har ett hett tips: inga lakan och inga prylar, tack (söta flodhästar är undantaget). Jag bor på 19,2 kvm, så grejer är inget jag behöver. Så egentligen behöver jag inte så mycket, men det är ju så roligt att få saker. Det är ett av mina stora problem här i livet.

Tingsek på Liseberg

Igår var jag på Liseberg. Jag såg att Lisebergsfärgerna inte alls är så skrikiga som jag tänker mig. Men denna gröna färgen är inte min favorit-grön. Och rosa är ingen favorit heller. Men det ser trevligare ut än jag tänker mig.Jag var inte där för att titta på färg, utan Tingsek. Och det var bra. Jag och Andreas var på en Tingsek-konsert förra året och tyckte att Tingsek var en av få artister som är bättre på skiva än live. Det tycker jag väl fortfarande, men han var inte alls dålig igår. Det svängde. Och det regnade väldigt mycket.

Jonatan blev väldigt arg för att folk hade paraply. Man har inte paraply på konsert! Och jag håller med, men han blev väldigt arg. Han har för lite att göra, stackarn...
Förutom Jonatan så var Kristian Gotting och hans lillasyster Lisa med. Och Lisa var en kvinnlig kopia av Kristian. Helt underbart. De skulle köpa korv och jag höll på att dö av fniss.

Jag har en plan!

Jag funderade på om jag verkligen skulle dela med mig av min briljanta plan på bloggen, för antagligen kommer ni göra samma sak som jag. Men sen kom jag på att det spelar mig ingen som helst roll om ni alla gör det. Ni är mina vänner och om ni vinner så blir jag bara glad. På riktigt.

Planen lyder som följer:

1) Jag köpte mig en korsordstidning som heter Nybörjarkryss.

2) Jag håller nu på att lösa kryssen.
3) Jag ska skicka in svarskupongen.
4) Jag vinner förhoppningsvis massa skraplotter.
5) Jag vinner förhoppningsvis massa pengar på skraplotterna.

Det var hela planen. Jag har börjat lösa kryssen och jag är riktigt bra. Det är verkligen nybörjarkryss, så det är inte så knivigt. Men jag är ju nybörjare. Och dessutom så skulle jag nog inte vinna bättre skraplotter om jag löste svårare kryss.
Det började egentligen med att jag ville ha något att göra på jobbet, för ibland blir det lite dötid. Och eftersom jag läser Bröderna Karamazov, som jag måste vara ganska engagerad i när jag läser för att hänga med, så passade det inte bra att läsa eftersom jag måste vara mer engagerad i jobbet när jag jobbar. Så jag köpte tidningen. Och nu är jag fast.

Det enda dåliga med min plan är att jag nu i princip är min mamma.

Igår var en bra dag, oh yes!

Igår var en underbar dag. Jag gjorde inte något speciellt på hela förmiddagen, jag bara var. Det är så skönt. Klockan 15.00 träffade jag Angelica på det nya caféet i Kungälv som ligger mellan Nordea och Skatteverket. Det var inte lika mysigt som Farbror Knut var (men det är ju inget café) men det braiga med detta nya café är att det satsar på Fairtrade och ekologiskt och närproducerat och allt annat bra som man kan komma på. Och det Rättvisemärkta kaffet kostar 15 kronor och då ingår påtår! Bara en sån sak!! Citronmarängpajen är väldigt god, och äggen i marängen var från Kode. Och ägarinnan Lotta är väldigt trevlig. Så det blir nog att jag går dit igen. Mycket bra café!Pappa har en ny tradition, och det är grillning varje torsdag hela sommaren 19.00 (förutom 6 augusti då han är på scoutläger). Alla är välkomna, antingen tar man med sig vad man vill grilla, eller så säger man till i förväg att man kommer och så får man mat. Väldigt trevligt.

Igår var morfar och några till där, och kanske framför allt Ros och hennes föräldrar. Ros är en riktig sötnos. Hon var lite tveksam till både mig och Joel.

Ni hör ju att min dag var riktigt riktigt bra. Men som grädde på moset så gick jag och Kristin på bio igårkväll. Harry Potter and the Half Blood Prince. Ahh... En sån film! Jag älskade den. Jag skrattade, jag grät, jag satt med fötterna upp uppe på stolen (skorna av, naturligtvis) för det var så läskigt. Jag vill bara vrida fram tiden tills nästa film. Jag älskar Harry Potter och hans vänner.

Jag är kär.

Såhär var det: Mina fina vänner Emil och Linda skulle semestra i Dalarna, men den semestern regnade bort, så då åkte de ner till Västkusten istället. De passade på att hälsa på mig. De fick kaffe, glass och hallon, och de var nöjda med det. Här på bilden har de hittat var sin Sändaren (som är Missionskyrkans svar på Aftonbladet, alltså det ska verka vara en nyhetstidning, men det är skvallerpress, men jag gillar den ändå). I alla fall så skulle de vidare till Alingsås efter att ha varit hos mig, och så frågade de om jag skulle följa med. Vilket jag gjorde.

I Alingsås sov jag över hos Jan-Eric och Eyvor, som alltså är Andreas föräldrar. Det var väldigt mysigt. Det var konstigt att det inte var konstigare att vara där utan Andreas än var det var, om ni förstår... Man vet att man är insyltad i familjen när det inte känns konstigt. I like it!

Som några av er såg så bloggade jag om att Andreas är med i tidningen Dagen när jag var hos Östs (kolla in det, min kille är fantastisk). Det såg bland annat Andreas syster och svåger Lotta och Magnus, som bor några minuter från Östs. Så en kvart eller så efter att jag bloggat så får jag ett sms som av dem som frågar om jag vill ha fika där dagen efter. Ja, det vill jag!

Simon gör 40 chokladbollar. Jag åt två, han åt tre.
Adam fyller fem år idag, grattis Adam!

Adam (och resten av hans familj) var på semester i Stockholm. Jag försökte förklara att jag bor där, men Adam hävdade bestämt att jag bor i Kungälv. Och det är ju sant, men också inte. Han godtog inte riktigt att jag bodde på två ställen. I alla fall så var de på Slottet när de var i Stockholm, så vi målade ett slott (som jag tycker är mycket finare än Slottet i Stockholm).

Jag tog med min Andreas tröja hem. Jag passar riktigt bra i den och så luktar den gott.

Det jag ville säga med dethär var egentligen att jag tycker att det är så trevligt att vara flickvän av många anledningar och en av dem är att jag har fått en till familj. Och tänk att jag blev tillsammans med Andreas som är den absolut bästa i världen för mig, och så har han en av världens bästa och mysigaste familjer, som jag har fått på köpet. Jag är nog den lyckligaste flickvännen i världen, tror jag. Jag kan lätt säga att jag skulle vara lyckligare om han inte håller på att paddla runt Sveriges kust, men jag tror inte att det är sant. Jag tror att jag älskar honom delvis för att han är såndär. Men det ska bli väldigt skönt när han kommer hem. Jag längtar.

Markus och Andreas

Andreas (och min, för den delen) kompis Markus bloggar på dagen.se denna veckan och han har intrevjuat Andreas när han är ute och paddlar, så man kan få höra på en telefonintervju på http://www.dagen.se/blogg/markusgranseth/2009/07/andreas-ar-ute-pa-ett-galet-aventyr. Jag tycker att ni alla ska lyssna på den, och kommentera gärna.

Nu sitter jag hemma hos Andreas föräldrar, jag sover över här inatt. Mysigt!

Gårdagens möhippa

Igår åkte jag många mil i bil. Möhippa för Johanna som gifter sig 1 augusti. Så jag var i Borås, eller Gånghester för att vara exakt. Så åkte jag till Göteborg och slottsskogen och Liseberg. Sen åkte vi till Borås igen och sen åkte jag hem. Jag körde i Göteborg för första gången på riktigt (fram och tillbaks till Nisse-platsen tycker jag inte räknas) och det gick riktigt bra. Jag var lugn och körde säkert. Fel några gånger, men säkert.

Som ni ser var det en lugn och sansad möhippa. Det är det tråkiga med att inte vara gift, jag vet ju att jag kommer få äta upp om jag är för rolig/elak på tidigare möhippor. Men jag hade en väldigt trevlig dag. Bara att faktiskt få umgås med Johanna en hel dag är ju fantastiskt, när hände det sist? Och att träffa hennes kompisar som inte gick på SVF var väldigt roligt.

Regniga Smögen

Jag kom just hem från en underbar dag i Smögen. Tyvärr regnade det jättemycket, så det blev inget sol och bad. Men oj va vi åt!

Det var egentligen Johanna Lööw och Ulrika som skulle åka upp och hälsa på Stina och så fick jag följa med. Och Ulrikas Erik var också med. Och Stinas vän Sofia. Så vi var ett litet gäng. Jag pratade just med Andreas och han frågade vad vi gjorde hela dagen. Jag kom fram till att vi åt och pratade. En liten stund gick vi ut och gick på Bryggan, men det började ösregna, så vi gick in igen. Och åt. Och det vi pratade om var ganska givet. Johanna har en ny pojkvän som ingen har träffat och Stina ska gifta sig i höst. Men vi pratade om lite annat också. Gamla skolkamrater som har fått barn, till exempel. Och om hur det var back in the days...

Å, Jesus!

Jag sitter framför datorn och har just skickat iväg ett mail som behövde skickas. Och så fastnade jag i internet, lätt hänt är det.

Jag kollade på aftonbladet.se för att kolla om något viktigt hade hänt (jag skojar naturligtvis, där står ju inget viktigt) och hajade till när jag läste rubriken "Gud hjälpe vänstern" bredvid bilder på Marx, Engels och Jesus. "Inga-Lill Lindqvist om varför kristna vänder sig till vänster och inte till Göran Hägglund" lyder ingressen.

Jag har tänkt på detdär ett tag nu, om varför ingen som jag känner som är i min ålder röstar på socialdemokraterna, men när SIFO nu i juni frågade "Vilket parti skulle du rösta på i riksdagsvalet om det var idag?" så svarar 32,8% att de skulle rösta på socialdemokraterna, och då är det ändå en ovanligt låg siffra.

Mina frågor är egentligen dessa: varför kan inte socialdemokraterna få oss unga att förstå varför vi ska rösta på dem? Varför kan de inte visa oss varför nästan en tredjedel av alla vuxna röstar på dem? Varför känner till och med jag, som i princip föddes med en röd fana i handen, att det inte känns hundra att rösta på dem? Varför tänker jag (och många med mig) på färgen grå snarare än röd när jag tänker på socialdemokraterna?

Och så till den där frågan: Hur i hela friden och världen har högern "fått" de kristna? Det var ju INTE så Jesus sa det, som jag läser det i min bibel (kanske står det annat i Folkbibeln?).

Ja, nu är jag trött och vet inte hur jag ska formulera mig ordentligt, vilket är synd, för jag tycker att detta är så viktigt. Jag tror inte att världen ska styras blått, lila eller grått, utan rött. Och jag litar på min kloka mamma och min kloka pappa när de säger att socialdemokraterna är det bästa alternativet, men jag ser det inte själv och det är fruktansvärt jobbigt.

Gode Gud, hjälp oss.

Lokföraren, Hönö och jordgubbssaft

Igår träffade jag den finfina lokföraren Jonatan och åt lunch med honom. Det är så trevligt att vi bor på nästan samma plats nu, i alla fall i samma del av Sverige. Så nu i sommar har jag planerat att träffa honom mycket. Hittills har det blivit två gånger, lite dåligt, men det ska bli fler. Är det någon som har en lägenhet i Göteborg till honom, så är det bara att säga till. (Just nu sover han på en madrass i sin brors kök, synd om honom.)

Igår eftermiddag åkte jag och Kristin ut till Hönökonferensen. Det är trevligt att vara där ibland, men jag tror att jag skulle bli galen om jag försökte vara där en hel vecka. Jag satt i mötestältet igårkväll och liksom såg mig själv utifrån: här sitter jag på ett tältmöte, bland jag vet inte hur många kristna, sjunger lovsång, folk står upp med lyfta händer, och ord som halleluja används (om än sparsamt). Det känns helt konstigt. Eller med andra ord: Hönökonferensen är inte helt min grej. Men det är trevligt att vara där nån gång ibland, lyssna på goda predikanter och träffa lite folk, å så. (Kristin blev frustrerad för jag kunde inte gå två meter utan att jag träffade någon som jag kände.)

Just nu håller mamma och min kusin Frida (som fyller år imorgon, grattis!) på att göra jordgubbssaft. Gött! Jag ska åka till Göteborg med Angelica, är planen. Det blir roligt att umgås med henne i våra gamla hoods istället för i Stockholm.

Grattis Gunnel

Idag har vi haft kalas för moster Gunnel här i trädgården. För första dagen på länge var det inte dödligt varmt ute, så det gick bra. Tårta och bullar och drömmar. Det är härligt med kalas.

Kusin Johan fyllde år när mamma och pappa var i norrland, så han fick en liten godisskål.
Joel, Hannes och jag fick var sin Plupp-bok. Vi brukar kalla mamma för Plupp eftersom hon se ut som Plupp i håret på morgonen, och nu hade hon varit och hälsat på Plupp, så det var roligt.
Morfar blev rastlös efter ett tag, så han gick och rensade i rabatterna. Konstig gubbe, det där...
Efter kalaset kom Karin D på besök. Hon är en av alla dem som följer min blogg slaviskt, och som dessutom kommenterar. Hurra för Karin D!

Lördag morgon

En bra sak med att jobba 75% som personlig assistent under sommaren är att jag nu är ledig fram till onsdag 15.00. Jag kom just hem och hittade Hymer och mamma och pappa hemma. Nu får vi se hur det går att bo med dem i nästan två månader... Och nu är vi fyra personer på bilen, som är deras, istället för bara jag och Joel. Detta kan bli riktigt spännande. Jag ser det lite som ett experiment, som Expedition: Robinson, ungefär.

Hönökonferensen börjar idag, jag och Malin åker nog ut i kväll. Det blir roligt.

Turist i en av mina hemstäder

Nu är jag tillbaks i Kungälv efter en snabbvisit till Stockholm och Anderas. Han paddlade förbi och jag var ledig. Perfekt. Vi passade på att vara turister i staden som vi varit mer i det senaste året än någonsin tidigare. Vi var på stadsmuseet och tittade på filmutställning. Ganska tråkig. Eller så var Andreas så mycket roligare så jag inte brydde mig om filmerna...

Vi åkte upp i Katarinahissen och tittade på Stockholm. Och vi köpte tusentals jordgubbar och körsbär på Hötorget. Väldigt väldigt gott.

Efter att ha övernattat i mitt studentrum och ätit frukost med tillhörande backgammonspel så åkte vi till Skansen. Det var dyrt och oerhört varmt och vi de roligaste djuren såg vi inte. Men det gjorde ingenting, för vi hade varann. Det är det bästa.
Nu är det inte ens en månad kvar tills han ska vara hemma. Tyvärr har han nästan hälften av sträckan kvar att paddla. Vi får be och hoppas att det kommer gå bra.