Man kan ifrågasätta varför jag väljer att fasta. Är det för att behaga Gud? Är det för att min kyrka påbuder det? Är det för att det är inne att göra det bland pastorskandidaterna?
Snarast är det nog det sista. Men också för att behaga Gud. Inte så att jag tror att han blir sur om jag inte gör det, men jag tror att han blir stolt över mig när jag väljer att prioritera bort tv-tittandet mot att umgås med Andreas och vänner, läsa böcker och göra annat sånt som jag egentligen vill, men tvsoffsmagneterna hindrar mig ifrån.
Men sötsakerna då? Är det egentligen bara för att jag vill banta bort magkorven som sitter som berget och inte vill flytta på sig? Nej, men det vore inte helt dumt om det blev en bieffekt. Den egentliga anledningen är att jag faktiskt inte tycker att det är försvarbart att äta godis för pengar som jag kunnat ge till människor som inte har mat för dagen. Jag tror tyvärr inte att jag skulle kunna avstå från godis för alltid, men jag tror att jag klarar 40 dagar, och kanske mattas godissuget av efter ett tag. Så jag ska hålla ut och ge vad jag tror är motsvarande mitt godisinköp extra i kollekten på söndagarna.
Nu är min fråga: fastar du? Hur?
Joel:
Idag börjar fastan.
Jag ska inte se på tv och inte äta sötsaker.
Jag vill göra detta.
2 kommentarer:
Hejhej!
Vi ska också se På spåret-finalen i efterskott. Vi kan väl komma överens om att ingen av oss avslöjar på bloggen vem som vann? Inte ens att man tyckte det var kul att de som vann vann?
Och så fastan. Hejochhå. Jag tänkte ju bland annat fasta från kött men i förkylningens dimma tog jag en mexikansk tacopaj innan jag åkte hem från jobbet igår.
Well. Vi ska iallafall försöka äta mest vegg-mat och ekologiskt. Fisk får man också äta för det är vi dåliga på i vanliga fall.
Dessutom ska jag inte läsa bloggar skrivna av folk jag inte känner och istället läsa bok.
Men fastan kom och sprang omkull mig kände jag, och det kommer nog bli väldigt mycket dator ett par dagar framöver. Får väl se allt i svtplays arkiv. Och bara man inte är så trött går det ju bra att läsa andlig litteratur också.
Vad långt det blir att jag skriver.
Linda
Javisst! Jag känner mig otroligt pepp på fastan! Jag tänker inte så mycket på andra i fastan utan mest på mig själv. Men jag ska inte säga vad jag fastar från förrän jag ser hur det har gått. Det räcker att jag och Gud ser mig för nu :)
Skicka en kommentar