Tänk om inte världen förändras av min uppsats!

Hurra, idag har jag gjort mina sista intervjuer till min uppsats. Det känns bra men också lite tråkigt eftersom jag tycker att det har varit jätteroligt att intervjua. Nu börjar det jobbiga arbetet. Dels att skriva ut alla intervjuer till text och sedan att få ihop allt till en uppsats. Jag är lite nervös. Tänk om jag inte gör dem rättvisa, de fantastiska ungdomsledarna som jag har mött. Tänk om de läser uppsatsen sen och tycker att jag har missat det viktigaste av vårat samtal. Eller att jag har satt in deras citat i helt fel sammanhang så att det blir fel. Eller att jag inte hade förklarat att uppsatsen skulle handla om det som den ska handla om och de känner sig lurade.

Och tänk om jag skriver en dålig uppsats. Eller ännu värre, en okej uppsats som man egentligen inte har något att invända mot men som ingen har någon användning av. Jag tänker ju mig att till exempel distrikten, ungdomsledarutbildningar som den på SVF och naturligtvis equmenia kommer ha någon nytta av den. Tänk om världen inte förändras på grund av min uppsats!

Jag sa det till en häromdagen. Att jag ville att världen skulle förändras av min uppsats. På skämt, men ändå inte. Han sa naturligtvis att världen inte brukar förändras av c-uppsatser.

Men det är inte sant med min uppsats. Jag kommer definitivt att förändras. Jag har redan gjort det. Förändrats. Och om jag förändras så förändras världen, eftersom jag är en del av världen. Förhoppningsvis kommer jag efter dethär bli en pastor som är väldigt medveten om hur ungdomsledare kan ha det så att jag kan hjälpa dem i sitt arbete så att de kan vara ännu bättre förebilder för barn och ungdomar i samhället där vi jobbar. Och då kommer det att förändra världen.

Ibland har människor en för snäv bild av vad som förändrar världen.

Men jag hoppas ändå att min uppsats kommer läsas och användas. Jag ska verkligen jobba hårt för att det ska bli så.